2011-02-17

Mike Larssons rymliga hjärta av Olle Lönnaeus


En del människor tycks ju ha en benägenhet att ställa till det för sig mer än andra. Mike Larsson från Tomelilla i Skåne är en sån.
Nyss utsläppt från Kirsebergsfängelset är han på väg mot sitt nya liv, utan kriminalitet och snedsteg. Från att tidigare åkt in och ut på anstalterna har Mike Larsson definitivt bestämt sig för att lämna den brottsliga banan. Nu får det vara nog. Hans längtan efter tonårssonen Robin överskuggar allt. Men det förflutna flåsar honom i nacken gång på gång, och Dragan, hans nye arbetsgivare på skrotfirman är inte "Guds bästa barn". Snart har Mike ovetandes nystats in i nya "affärer" och problemen växer. Sonen Robin har det heller inte lätt. Han bär på en ursinnig vrede, över vuxnas svek i allmänhet och fosterpappans övergrepp mot honom i synnerhet. Robin tar sin tillflykt till ett främlingfientligt ungdomsgäng där hämnd är en gemensam hobby. När så lokaltidningens journalist fångar Robin på bild i samband med ett nattligt rasistdåd med gänget, är katastrofen är ett faktum. Men i denna skarpa tragedi om utsatta vuxna ooch barn i ett Sverige långt från mediernas strålkastarljus finns även annat än sorg och smärta. Där finns den trofaste Rolle som sjlävklart öppnar sitt hem för Mike och Robin, den åldrade lärarinnan Ragnhild med ett gott öga till Mike och Amela som bär på en hemlighet.

Mike Larssons rymliga hjärta är en skaplig spänningsberättelse om de som hamnat snett och knappast har en chans att ställa saker till rätta igen. Men Olle Lönneaus spekulerar inte i de utsattas förnedring utan skildrar deras öden med varm hand. En god(-hjärtad) bok.


2011-02-14

En dag av David Nicholls

Det här är en bok som det skrivits och pratats mycket om den senaste tiden. Det beror säkert på att varje person som läser den vill sprida budskapet om hur bra den är vidare. Dessutom - har man haft en riktigt häftig läsupplevelse vill man ju prata om det!

Tjugo år - två människor
En dag handlar om en och samma dag i två personers liv under tjugo år! Varje år den 15 juli från 1988 till 2007 dyker vi ner i Emma och Dexters liv. Första gången vi träffar dem har de precis tilbringat en natt tillsammans. De har gått på samma universitet i fyra år, men det är först den här natten, när de har tagit sin examen och är på väg ut i livet åt var sina håll som de första gången kommer varandra lite närmare. Något händer den där natten, någonting väcks hos dem båda. Är det vänskap, eller är det kärlek? Dagen därpå säger hej då, vi ses och går ut i livet.

De håller kontakten och under tjugo år får vi följa dem. Emma tragglar på med trista jobb och sunkiga boenden, en komisk pojkvän och så småningom en gift älskare. Dexter glider in i mediavärlden och lever flott och tjusigt, byter flickvänner nästan varje dag, dricker alldeles för mycket. 

Dexter och Emma ses då och då. I mitten av 1990-talet går de skilda vägar några år. De har för lite gemensamt, Dexter beter sig illa, Emma känner sig sviken.

Men deras vägar möts igen. Och bandet finns kvar mellan dem. Vänskap? Eller kärlek?

Rolig och sorglig
Boken är väldigt rolig och komisk. Den är också rörande och lite sorglig. Man lär känna Emma och Dexter som om de vore ens egna vänner. Och när man lägger ifrån sig boken efter att ha läst klart den saknar man dem, precis som man gör med riktiga vänner.

Johanna, bibliotekarie

Vad min flickvän inte vet av Sonya Sones


Nu har jag läst en sån där bra bok igen så jag bara måste skriva om den på en gång. Det är del två i en serie som inleds med Vad mina vänner inte vet, som jag faktiskt inte läst ännu men det gör ingenting. Fast jag måste förstås läsa den snart för att få veta hur allt började och för att få njuta av Sonya Sones språk lite mer.

Vad min flickvän inte vet tar vid där många böcker om kärlek slutar - när de tu fått varandra. Den här boken handlar om vad som händer sedan - sett ur hans, Robins, perspektiv. Robin Murphy kan inte riktigt tro att det är sant att han blivit ihop med populära Sophie. Robin är inte en poppiskille på skolan; det finns t o m ett uttryck som lyder "var inte en sån Murphy". Men trots att de är jättekära så är livet inte lekande enkelt för ganska snart drabbas Sophie av hans impopularitet genom att även hon blir utfryst. En ljuspunkt i tillvaron är att Robins lärare har lyckats fixa en plats åt honom i en konstklass på universitetet och där blir han någon annan än skolans tönt. Det finns t o m tjejer där som visar intresse för honom och det är lätt att frestas...

Boken är skriven i diktform i korta stycken, men när du läser känns det som en helt vanlig bok - fast lite bättre på något sätt. Formatet skapar ett mjukt flyt i texten som man inte är med om i vanliga fall och alla känslor blir så mycket tydligare. Jag brukar inte läsa dikter och erkänner att jag var skeptisk innan jag började med boken men jag är glad att jag provade för den är underbar!
Ale, bibliotekarie på Risbergska

Elefantskötarnas barn





Det är med stora förväntningar jag tar mig an Peter Hoegs nya roman "Elefantskötarnas barn". Det här är en författare som har utmanat mig många gånger förut och jag behöver bara läsa den första raden för att förstå att jag inte kommer att komma undan den här gången heller. Berättaren kommer inte att ge sig förrän han har övertygat mig, manipulerat mig och fått mig att tro att det är han som står med lösningen på den stora gåtan. Hör här bara hur den första tonen slås an: "Jag har hittat en dörr ut ur fängelset, den öppnar ut mot friheten, jag skriver detta för att visa dig dörren." (s.9).

Jag luras oåterkalleligt, men absolut inte motvilligt, in i en berättelse där de tre syskonen Hans, Tilte och Peter (berättaren) lämnar den lilla danska ön och tar båten över till fastlandet för att försöka hinna ikapp sina föräldrar som vind för våg har lämnat dem. Det är en skröna och en kriminalhistoria som driver med både förmyndarsamhälle och religiös fanatism. Ska de tre syskonen med Tilte i spetsen hinna fram till det multireligiösa konventet innan katastrofen är ett faktum? Och vilken sida står deras föräldrar egentligen på? Vilken dörr är det som Tilte har visat och vilka är de elefantskötare som har fått se den?

Jag älskar Peter Hoeg för att ingenting är självklart. Jag behöver inte förstå allting utan kan lita på berättaren. Jag inser att han har en skärpa som vida överträffar min och jag kan luta mig tillbaka och bara låta det vara. För det är så himla vackert. Och spännande. Och sant... kanske!


Pernilla Tyrfors, bibliotekarie, Karolinska skolan

Vampyrens märke av P.C. & Kristin Cast


Del ett i serien House of Night handlar om Zoey som är en helt vanlig highschool-tjej med en bästa vän och nästan kille. Hon har en oförstående mor och en ännu mer oförstående styvfar plus en syster och en bror som hon nästan inte känner längre. Alltså ett ganska normalt tonårsliv. Tills hon får en hemsk hosta som visar att hon håller på att förändras. Det andra som gör att förändringen blir total är när en död kille står vid hennes skåp. Killen är en spårare, en vampyr som har som uppgift att leta upp och märka blivande vampyrer med en månskära i pannan. Nu har förändringen börjat på allvar. Zoey måste, om hon ska överleva förändringen till vampyr, ta sig till Nattens Hus. Hon måste överge sin familj och sina vänner och lämna sitt öde i händerna på Nattens Gudinna.

Vampyrens märke är utan överdrift den bästa vampyrbok jag läst sedan Stephenie Meyers Om jag kunde drömma. Den har allt spänning, mystik, vänskap och kärlek. Den är omöjlig att släppa när du väl börjat läsa den.

Teresa, BFES09H Risbergska

2011-02-07

Ung kärlek i serieform

Jeffrey och Theresa har ett förhållande, fast de bor långtifrån varandra och bara träffas ibland.

Författaren och illustratören Jeffrey Brown har skrivit en seriebok om detta, Fumlig.

Han beskriver deras förhållande, hur de träffas och blir ihop, och hur det utvecklas under ett år. De är båda rätt oerfarna med att ha förhållanden, och är lite osäkra både på sig själva och på varandra. Jeffrey vill lite mer än Theresa, vilket gör att Theresa känner sig lite pressad ibland. Även om hon gillar Jeffrey, så kan det bli för mycket.

Författaren skildrar det här på ett mycket träffsäkert sätt; hur man kan känna sig lite osäker och fumlig inför första kärleken. Han gör fina lite naiva teckningar, som perfekt fångar deras känslor.

Det är sex bildrutor på varje sida, tecknat i svartvitt, och texten är i stort sett bara dialog, men det räcker för att man ska fångas av berättelsen.


Något att känna igen sig i, och lätt att ta till sig. Bra även för den som inte orkar sig igenom en hel kärleksroman med en massa text.


Annika, bibliotekarie Kvinnerstaskolan