2012-05-18

Hemligheter och hämndbegär

Revolvern av Marcus Sedgwick är en som en riktig vilda västern. Men det är långt från ökentorra ritter på de vidsträckta slätterna i stekande sol, den här historian utspelar sig istället på nordliga breddgrader i ett snöklätt skogslandskap. Handlingen pendlar mellan guldrushens dagar i Alaska 1899 och nybyggartider i Kiruna på 1910-talet.

Huvudpersonen Sigge, 15 år, bor med sin vänlige pappa Einar, sin styvmamma Nadja och sin syster Anna långt ut i ingenstans, i en liten ensligt belägen stuga i nordligaste Sverige. Det är vinter, år 1910, när Sigge hittar sin far död, ihjälfrusen mitt ute på isen, med hundspannet fastspänt före släden. "Färdas aldrig över isen, den vägen är farlig!", har pappan varnat sina barn. Hur rätt hade han inte? Men varför gjorde han det likväl? Hela situationen förbryllar och pappans död är fylld av frågetecken.
Sigge lyckas mödosamt släpa in sin älskade far och har just fått upp honom på bordet inne i stugan, när det plötsligt knackar på dörren. Utanför uppenbarar sig en väldig gestalt, den störste man Sigge nånsin skådat. Främlingen berättar att han rest hela vägen från Alaska för att få tag i Einar, "en gång för alla". Sigge grips av fasa, men i skafferiet ligger ju den amerikanska revolvern från Alaska som Einar metodiskt och noga instruerat Sigge hur man använder....

Det är underhållande spänning och genom tillbakablickarna till Alaska får vi "nycklar" till vad som komma skall...

2012-05-08

Mystik och tidsåldrar

Labyrinten av Kate Mosse handlar om två personer med väldigt lika namn.

Alaïs som lever på 1200-talet i Carcassonne i södra Frankrike, hon får av sin far ärva en bok som sägs hålla i en av nycklarna till den sanna Graalens hemlighet. En hemlighet som kräver uppoffring att hålla och som dessutom sträcker sig tillbaka till det forntida Egypten.

Året 2005, Alice är på semester i södra Frankrike, hon väljer att spendera några dagar på en arkeologisk utgrävning som en vän till henne är chef över. Sista dagen arbetar Alice själv i ett område då hon plötsligt hittar en krypta med två skelett och uråldriga tecken och symboler inristat i stenarna. Hon upptäcker sen att denna upptäckt har skapat en kedja fruktansvärda händelser som också leder till oväntade upptäckter om hennes förfäder.

Labyrinten är en väldigt bra skriven bok. Kate Mosse har en förmåga att kunna härleda händelser till vad som helst i världshistorien. Alla form av fakta gör boken ännu bättre.

Det finns inget slarv med historia och anvisningar till gamla kulturer, så är det även i hennes andra böcker. Man vävs in i en värld man inte vill släppa taget om. Man får en stark känsla av att vara arkeolog eller historiker i färd med att upptäcka något nytt. Boken är på några hundra sidor, det kan verka svår att ta sig igenom, men man fastnar enkelt för att vilja veta Alice och Alaïs öden. En riktig sträckläsare som kan hålla en vaken alldeles för sent om nätterna eller underhålla dig när du är förkyld.

//Lovisa Berglind, elev på Tullängsskolan

2012-05-07

Skräckhus i Skottland

Tistelblomman heter författarinnan Amanda Hellbergs tredje och fristående bok om Maja Grå. När boken börjar är Maja på väg att flytta till det skottska höglandet där den blivande sambon Jack väntar på henne. De har tillsammans köpt ett avskilt gammalt hus som heter Tistelblomman. Snart visar det sig att att folk i trakten är rädda för huset för det anses vara hemsökt. Det är  t ex svårt att få tag i hantverkare och taxichauffören vägrar att köra ända fram till huset då det är mörkt.

Maja har alltid varit annorlunda, kunnat förnimma och se saker som de flesta andra inte upplever. Hon är med andra ord synsk. Detta är inte något okomplicerat fenomen för henne och hon har t ex inte ännu berättat om sina egenskaper för Jack. Ett faktum som tär mer och mer på deras relation ju mer boken framskrider. Majas förmågor gör att hon snart hör knackningar i väggarna och hon anar en närvaro av något slag. När hon försöker lista ut vad som gör huset så oroligt är det tydligt att folk vet saker men ingen törs berätta någonting.

Som i många spökhistorier lyckas författaren göra huset till en egen karaktär och man vet inte riktigt om det döljer sig ondska eller godhet i det. Trots detta blir jag så förtjust i Tistelblomman (själva huset alltså). Upplösningen är på intet vis förutsägbar men faktiskt en liten besvikelse. Inte pga överraskningsmomentet utan för att bokens långsamma tempo, som bara förhöjer skräckstämningen, hastigt avbryts och vips så är boken slut. Berättelsen är inte så väldigt otäck men Amanda Hellberg lyckas ändå med små medel skapa en krypande och obehaglig stämning. Och man vill ju veta vad allt som händer bottnar i.

Jag hade inte läst någon av de andra två böckerna om Maja Grå men det störde mig inte alls. Det är mer så att jag nu vill läsa dem för att få veta vad hon varit med om tidigare. Att jag redan vet lite av handligen gör ingenting. Ibland är det t o m roligare att läsa med facit i hand.

Ale, bibliotekarie på Ri