19 år gammal och dömd till döden för ett brott han inte begått........
"En människa kan svälta ihjäl i fängelset, men inte i brist på mat.(..).den själ som en gång gjort dem till människor har svultit i hjäl och de har förvandlats till ett svart hål i mänsklig skepnad" (Echols)
Som läsare får man i Dödsdömd av Damien Echols ta del av en uppväxt i USA med utfattiga föräldrar. Den lille Damien får ofta gå både frusen och hungrig. Fattigdomen gör också att han känner sig utanför, att han inte hör till. Damien skriver:
" I efterhand inser jag att det värsta inte var själva fattigdomen, värmen, kylan eller ens förödmjukelsen att leva under sådana förhållanden. Det var den absoluta och totala ensamheten"
Han blir en inbunden, skeptisk och nedstämd tonåring. Damien klär sig annorlunda och är intresserad av det övernaturliga. Han sticker ut i samhället och det pratas om honom, att han iinte är riktigt som man ska. När tre åttaåriga pojkar från trakten hittas mördade dröjer det inte länge innan Damien och hans två vänner pekas ut som de skyldiga.
Det finns många olika sorters ensamhet. Den ensamhet Damien upplever och som man får ta del av är en extrem form. Han har massor av tid att bara vänta. Vänta på att domen ska verkställas. Samtidigt har han ont om tid då han inte vet hur lång tid han får leva. Att sitta i en dödscell och vänta, bara vänta på sin avrättning som man inte vet om den blir nästa vecka eller om tio år är outhärdligt. Damien måste ändå på något sätt klara av det. Dessutom är han anklagad och dömd för något som han inte har gjort. Hur ska man kunna hantera hopplösheten, instängdheten och ensamheten?
"En människa kan svälta ihjäl i fängelset, men inte i brist på mat.(..).den själ som en gång gjort dem till människor har svultit i hjäl och de har förvandlats till ett svart hål i mänsklig skepnad" (Echols)
Som läsare får man i Dödsdömd av Damien Echols ta del av en uppväxt i USA med utfattiga föräldrar. Den lille Damien får ofta gå både frusen och hungrig. Fattigdomen gör också att han känner sig utanför, att han inte hör till. Damien skriver:
" I efterhand inser jag att det värsta inte var själva fattigdomen, värmen, kylan eller ens förödmjukelsen att leva under sådana förhållanden. Det var den absoluta och totala ensamheten"
Han blir en inbunden, skeptisk och nedstämd tonåring. Damien klär sig annorlunda och är intresserad av det övernaturliga. Han sticker ut i samhället och det pratas om honom, att han iinte är riktigt som man ska. När tre åttaåriga pojkar från trakten hittas mördade dröjer det inte länge innan Damien och hans två vänner pekas ut som de skyldiga.
Det finns många olika sorters ensamhet. Den ensamhet Damien upplever och som man får ta del av är en extrem form. Han har massor av tid att bara vänta. Vänta på att domen ska verkställas. Samtidigt har han ont om tid då han inte vet hur lång tid han får leva. Att sitta i en dödscell och vänta, bara vänta på sin avrättning som man inte vet om den blir nästa vecka eller om tio år är outhärdligt. Damien måste ändå på något sätt klara av det. Dessutom är han anklagad och dömd för något som han inte har gjort. Hur ska man kunna hantera hopplösheten, instängdheten och ensamheten?