2013-09-27

Små solfåglar.....

Det heta tryckande klimatet, rakryggade stolta kvinnor klädda i starka färger med tunga bördor på sina huvuden, män som samtalar hetsigt på uteserveringarna och lukten av starka kryddor. Miljön i boken "Små solfåglar långt bort" kommer nära. Solen som bränner, torkan, bilvraken längs med vägarna. Författaren Christie Watson har själv bott i Nigeria och det märks på den känsla  för landet och folket som hon fångar i  sin berättelse. I  Nigeria är skillnaden mellan rik och fattig stor samtidigt som hänsynslösa utländska företag är ute efter landets olja. Blessing har levt ett priviligerat liv med fint hus och har gått  i privatskola i storstaden Lagos. När hennes pappa är otrogen och lämnar sin familj för den nya kvinnan ändras allt. Blessing, hennes äldre sjukliga bror och deras mamma flyttar tillbaka till den lilla by där deras mamma en gång växte upp. Blessing har inte träffat sina morföräldrar förrän nu. Blessings mamma får svälja sin stolthet och be den familj hon en gång i tiden bröt med om hjälp. 

Relationer är sällan enkelt och det blir extra tydligt i den här berättelsen då många viljor och många olika drömmar ska samsas under ett och samma lilla tak.
.Vänskapen som växer fram mellan Blessing och hennes mormor är en egen historia i sig. Överallt hotar den skugga som de banditer som arbetar för oljebolagen är. De bränner byar och dödar civila hänsynslöst och är en ständig närvarande skräck. En bok för alla dem som gillade "Flyga Drake" och "Tusen strålande solar".Här blandas livsöden med ett lands dramatiska historia.
                                                                                            

2013-09-16

Noha är inte som de andra studenterna eller?


 Noha är en person som kliver rakt in i hjärtat. Han trasslar till det, han försöker försvara sig mot Svenska Kvinnor och han fösöker Leva Rätt (Hur gör man då?!).

I Sami Saids berättelse "Väldigt sällan fin" kastas Noha in i det kaotiska studentlivet i Linköping. Han ska läsa religion och har bestämt sig för att han inte ska tappa fotfästet bland alla svenska svenskar. Framförallt inte tappa kontrollen på grund av alla svenska kvinnor som vill förleda... Noha ska be sina böner och koncentrera sig på sina studier.Studentlivet innebär frihet och ökad självständighet. Noha har förberett sig noga. Släkten har dessutom stöttat och förmanat honom hela sommaren: Glöm inte vem du är.  Glöm inte att du är eritrean och muslim.

Noha är på sin vakt. Vad betyder det när en svensk tjej frågar om de kan plugga ihop? Eller ta en fika? Är det koder för något helt annat? Om Noha svarar ja, vad har han då egentligen tackat ja till? Törs han vara med på festerna i studentkorridoren eller kommer han att få massa med oanständiga förslag?

 Noha klurar, funderar och försöker ha koll. Han har växt upp i Sverige men egentligen inte levt nära svenskar förrän nu.  Här finns humor,det uppstår dråpliga situationer och komiska missförstånd. Men det är allvar också.  En bok att tycka mycket, mycket om.

2013-09-10

19 år gammal och dömd till döden för ett brott han inte begått........

"En människa kan svälta ihjäl i fängelset, men inte i brist på mat.(..).den själ som en gång gjort dem till människor har svultit i hjäl och de har förvandlats till ett svart hål i mänsklig skepnad" (Echols)


Som läsare får man i Dödsdömd av Damien Echols ta del av en uppväxt i USA med utfattiga föräldrar. Den lille Damien får ofta gå både frusen och hungrig. Fattigdomen  gör också att han känner sig utanför, att han inte hör till. Damien skriver:

" I efterhand inser jag att det värsta inte var själva fattigdomen, värmen, kylan eller ens förödmjukelsen att leva under sådana förhållanden. Det var den absoluta och totala ensamheten"

  Han blir en inbunden, skeptisk och nedstämd tonåring. Damien klär sig annorlunda och är intresserad av det övernaturliga. Han sticker ut i samhället och det pratas om honom, att han iinte är riktigt som man ska. När tre åttaåriga pojkar från trakten hittas mördade dröjer det inte länge innan Damien och hans två vänner pekas ut som de skyldiga.

 Det finns många olika sorters ensamhet. Den ensamhet Damien upplever och som man får ta del av är en extrem form. Han har massor av tid att bara vänta. Vänta på att domen ska verkställas. Samtidigt har han ont om tid då han inte vet hur lång tid han får leva. Att sitta i en dödscell och vänta, bara vänta på sin avrättning som man inte vet om den blir nästa vecka eller om tio år är outhärdligt. Damien måste ändå på något sätt klara av det. Dessutom är han anklagad och dömd för något som han inte har gjort. Hur ska man kunna hantera hopplösheten, instängdheten och ensamheten?

2013-09-02

Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson

 Oj, oj, oj, vilken energi som ligger inbäddad mellan dessa 332 sidor! Det är mycket wow- och ojkänsla och man skräms av huvudpersonen Miiras temperament. Boken utspelar sig i göteborgsförorten Gårdsten på 80-talet och det är Miiras skoltid man får följa. Hon är född i Sverige av finska föräldrar, men stämplas som invandrare. Ett faktum hon har svårt, VÄLDIGT svårt att acceptera. Miira vägrar att fastna i "finneballebubblan". Hon gör uppror mot allt och alla som står för orättvisor. Hon har en trimmad tändare och huvudet på skaft. Hennes egna språk sprutar av vrede och adrenalin som märks direkt i inledningsraderna:

"Hon bankade skiten ur honom. Satt gränsle över hans rygg och skrek >>SAATANAN SIKA<<, djävulens svin. Hennes armar roterade som små propellrar och piskade mot hans rakade skalle så att fläsket därunder korvade sig. Ilskan inom henne kom ut i kaskader och flätorna flaxade vilt omkring. Hennes gummiansikte, vinterblekt och vaxgult, vred sig vrickat och nu våldsamt åt alla håll, slet sig loss från skelettet, blev stort och spottade snorgift."

Det är en tufft liv ungdomarna i Gårdsten lever. Stölder, våld och alkohol hör till vardagen och de flesta har det väldigt fattigt, men Miira har stora planer med sitt liv. Hon vägrar att bli trappstädare som sin mamma, hon siktar på statsminister eller hjärnkirurg...

Miira stannar länge i mitt huvud efter att jag läst ut boken och jag bara måste få veta mer om författaren. När jag googlat och youtubat så vet jag vart Miira fått sin glöd ifrån. Oj! LÄS!