2014-12-09

Musiken, kärleken och slumpen

Jag gillar verkligen bokens omslag som föreställer ett kassettband och för mig som är uppvuxen med just kassettband är boktiteln, Blandband, nostalgisk. Steven Camden heter författaren som låter två personers historia vävas samman fast händelserna utspelas med 20 års mellanrum.

Kapitlen handlar omväxlande om Ryan och Ameliah. Båda är i 13-års åldern och har det gemensamma att de sörjer sin döda mamma. De har även något annat gemensamt visar det sig snart.

Ryans pappa har precis gift om sig och in i huset har även en styvbror flyttat. Att säga att killarna inte kommer överens är en underdrift. Ryan ser en tjej som visar sig ha sin mormor i hans bostadsområde. De börjar prata och livet känns plötsligt spännande tills hon berättar att hon ska lämna stan nästa dag. Ryan bestämmer sig för att göra ett blandband (kassettband som du spelar in favoritlåtar på, i det här fallet varvat med saker som han vill säga till henne).

Ameliah bor med sin mormor eftersom även hennes pappa har dött. Hon handskas med sin sorg genom att bland annat gå igenom saker som föräldrarna lämnat efter sig och hittar då en gammal kassettbandspelare och många kassettband med musik. Ett av kassettbanden innehåller ibland en pojkröst som Ameliah upplever talar till henne. När hon en dag ser en man i rulltrappan som känns bekant har hon ingen aning om hans betydelse i hennes fortsatta liv. Mannen dyker senare upp hemma hos Ameliah och hennes mormor och det visar sig att han vet något om hennes föräldrar som han måste berätta för henne.

Boken är skriven i stundtals väldigt korta avsnitt och berättarperspektivet växlar ofta. Jag tycker att det skapar ett bra driv i berättelsen och eftersom Ryan och Ameliah har fått olika teckensnitt är det lätt att hänga med i vem det handlar om. I takt med att handlingen förs framåt blir du mer och mer nyfiken på hur allt hänger ihop, för det gör det ju. På slutet kände jag verkligen : "Oj, var det så det var - vilket oväntat slut".
Musiken är viktig i boken och på insidan av pärmen finns Ryans och Ameliahs spellistor.

Vill du höra författaren själv presentera sin bok kolla det här Youtube-klippet.

Ale, bibliotekarie Ri

2014-12-03

Jag bara tvingar mig lite av Maja-Stina Fransson


Vi får följa Minna Larsson under 90-tal, 00-tal och nutid, och hur hon förändras under denna tid.
När boken börjar är hon 12 år och har ett gravt självskadebeteende i form av att hon tvättar sig hela tiden. Hon tycker att hon ständigt är smutsig och måste duscha flera gånger om dagen. Hon skapar regler för sig själv om hur hon använder sina kläder och gör hon fel måste hon straffas för det på olika sätt.
Föräldrarna märker att allt inte är som det ska och försöker ta med Minna till psykolog, men hon kan inte riktigt se själv till att börja med att det hon gör är fel.
Under 90-talet läser hon i Uppsala och har till viss del släppt tvättandet men det är nu ersatt med en besatthet att gå ner i vikt. Hon får ett osunt förhållande till mat och räknar points på allting hon gör.
Även om hon så småningom får ordning på ätandet, så ersätts ett tvångsbeteende med ett annat. Hon känner hela tiden att det inte är nog som det är, utan måste sätta upp regler för allt. Hon gör listor som hon slaviskt måste följa. Gör hon inte det får hon ett straff, som att kompensera det hon missade, och hon känner sig stressad över att komma ikapp.
Det är en bok som man grips tag i och man känner både sympati och irritation över Minnas olika problem. Hon går helt upp i sina tvångstankar och skapar sitt liv utifrån detta. Hon väljer vänner och pojkvänner som passar in för att hon ska kunna upprätthålla sitt beteende, och hon får också svårt att klara av det jobb hon vill ha.
Jag tror att många kan känna igen sig i Minna, även om man inte har gått så långt som hon. Hon beskriver hur viktigt det är att passa in och ha kontroll. En känsla av att allt ska gå fel om hon tappar kontrollen.
En viktig och angelägen bok både för killar och tjejer.
Boken har självbiografisk bakgrund.
Annika, bibliotekarie Lindeskolan