2015-08-18

En riktigt bra fantasy-debut av Melina Marchetta

Den australiensiska författaren Melina Marchetta skrev Ett folk utan land redan 2009 men först nu har den översatts till svenska och det tackar jag för. Det var länge sen jag kände för att läsa en fantasyroman men jag blev förstås nyfiken på vad Melina kunde prestera inom den genren och jag blev verkligen inte besviken.

Landet Lumatere drabbades av en förbannelse för 10 år sedan. Då mördades kungafamiljen och folket skingrades. En grupp lyckades fly och har sedan dess levt utspridda i flyktingläger i stor misär. En grupp blev kvar i Lumatere och kan inte ta sig därifrån till följd av förbannelsen.

Finnikin var bara ett barn då förbannelsen drabbade landet och han själv tvingades/lyckades fly. Sedan dess reser han runt med en rådsherre och försöker hjälpa exilbefolkningen i flyktinglägren. De träffar på den unga kvinnan Evanjalin som påstår att Lumateres rättmätige arvtagare fortfarande lever och har förmågan att bryta förbannelsen och förena sitt folk igen. De startar sin färd i en grupp om tre personer men de blir snart fler. Resan de gör tillsammans får Finnikin att omvärdera mycket av det han trodde visste som landets och sin egen historia.

Jag erkänner att när jag läste på bokens baksida trodde jag mig veta vissa saker om handlingen men tänk så fel jag hade. Jag älskar att bli lurad av en bra berättelse och den här håller hela vägen. Berättelsen är väldigt mörk men också hoppfull och den överraskade mig mer än en gång. Sen är det  lite skönt att för en gångs skull läsa en fantasyroman som inte kräver typ nio böcker till för att du ska nå ett avslut. Nu väntar jag på att en av de två fristående böckerna om landet Lumatere ska översättas till svenska; för det klart att jag vill veta mer om personerna jag lärt känna.

Ale, bibliotekarie på Ri