Tistelblomman heter författarinnan Amanda Hellbergs tredje och fristående bok om Maja Grå. När boken börjar är Maja på väg att flytta till det skottska höglandet där den blivande sambon Jack väntar på henne. De har tillsammans köpt ett avskilt gammalt hus som heter Tistelblomman. Snart visar det sig att att folk i trakten är rädda för huset för det anses vara hemsökt. Det är t ex svårt att få tag i hantverkare och taxichauffören vägrar att köra ända fram till huset då det är mörkt. Maja har alltid varit annorlunda, kunnat förnimma och se saker som de flesta andra inte upplever. Hon är med andra ord synsk. Detta är inte något okomplicerat fenomen för henne och hon har t ex inte ännu berättat om sina egenskaper för Jack. Ett faktum som tär mer och mer på deras relation ju mer boken framskrider. Majas förmågor gör att hon snart hör knackningar i väggarna och hon anar en närvaro av något slag. När hon försöker lista ut vad som gör huset så oroligt är det tydligt att folk vet saker men ingen törs berätta någonting.
Som i många spökhistorier lyckas författaren göra huset till en egen karaktär och man vet inte riktigt om det döljer sig ondska eller godhet i det. Trots detta blir jag så förtjust i Tistelblomman (själva huset alltså). Upplösningen är på intet vis förutsägbar men faktiskt en liten besvikelse. Inte pga överraskningsmomentet utan för att bokens långsamma tempo, som bara förhöjer skräckstämningen, hastigt avbryts och vips så är boken slut. Berättelsen är inte så väldigt otäck men Amanda Hellberg lyckas ändå med små medel skapa en krypande och obehaglig stämning. Och man vill ju veta vad allt som händer bottnar i.
Jag hade inte läst någon av de andra två böckerna om Maja Grå men det störde mig inte alls. Det är mer så att jag nu vill läsa dem för att få veta vad hon varit med om tidigare. Att jag redan vet lite av handligen gör ingenting. Ibland är det t o m roligare att läsa med facit i hand.
Ale, bibliotekarie på Ri