Är det så mycket bättre att inte bli kvar?

Maja Hjertzells senaste bok Bli kvar utspelar sig under en enda dag. Boken börjar på morgonen när vår berättare Lukas vaknar upp bredvid vännen Sophie. Natten innan hände något mellan dem som tyder på att hon besvarar hans känslor; han har varit kär i henne länge. Men som han konstaterar för sig själv: "Det här räcker inte för henne [...]. Hon kommer att åka i alla fall." Det är nämligen så att samma dag ska Sophie lämna hemorten och flytta till Göteborg för att börja läsa vid universitetet. Lukas däremot vill stanna kvar hemma för han trivs där.

De bestämmer sig för att Lukas ska skjutsa Sophie till Göteborg för då får de mer tid med varandra. Hela dagen handlar för Lukas om funderingar kring vad natten egentligen betydde för Sophie. Helst vill han be henne att bli kvar, men vågar han göra det? Han tänker också mycket på varför det på något sätt verkar vara så mycket finare/bättre att vilja flytta hemifrån så fort man tagit studenten. Varför är det mer ok att flytta tillbaka till hemorten (som många gör) när man bott någon annanstans under några år än att redan från början veta att man vill bo där? Varför är det så mycket finare att vilja resa ut i världen än att vara nöjd med att kvar hemma?

Jag gillade verkligen den här kortromanen. Jag tycker att Lukas funderingar är så viktiga och jag tror att han kan stärka en del genom att sätta ord på vad de kanske känner inför sin framtid. Hur hittar och vågar man följa sin egen väg när det finns så många förväntningar, både uttalade och outtalade?
Det här är en mycket fin och tänkvärd bok om kärlek, vänskap, livsval och förväntningar.

Ale, bibliotekarie Ru