Det är sommar och Ronjas bästis har flyttat till Paris. Själv bor hon hos mormor för att slippa pendla till sommarjobbet på pizzerian. Ronjas syster tycker att hon sitter hemma för mycket och för att försäkra sig om att något ska hända skaffar systern snabbt en profil på en dejtingapp åt Ronja. För att tyst på tjatet går Ronja också med på utmaningen att varje gång hon i framtiden vill säga nej ska hon istället säga ja.
Ronja har hittat en bänk i stadsparken där hon gärna sitter och ritar. En bänk som hon börjat se som sin egen och som hon inte vill dela med någon annan. En dag kommer en kille fram och börjar prata med henne när hon sitter där. Amit - snygg, populär bland tjejerna och skolans fuckboy nummer ett. Ronja tänker: "I mina ögon är Amit den största idioten som någonsin gått på den här planeten och jag cirka noll komma noll, noll, noll procents lust att prata med honom". De stöter ihop rätt ofta och trots att Ronja faktiskt är ganska tvär och otrevlig mot honom frågar han henne ändå till slut om hon vill gå på en dejt med honom. Spontant vill hon ju säga nej men tänker på systerns utmaning och går med på att ge honom chans. Till sin förvåning är han mycket trevligare än hon trott, men Ronja har helt klart problem med tillit och det blir inte lättare när Amit är en person som många pratar om. För att göra det hela än mer komplicerat dyker det upp en kille i dejtingappen som vill träffa henne.
Det här var en bok jag sögs in i direkt, från första sidan. Jag erkänner en svaghet för böcker som är skrivna i jag-form när huvudpersonen har en berättarröst med humor. Även om handlingen i sig inte är särskilt anmärkningsvärd ville jag bara fortsätta att hänga med Ronja för att stämningen, karaktärerna och relationerna var så sköna. Jag ville verkligen se hur Ronja skulle handskas med sina förutfattade meningar och svårigheterna med att lita på Amits känslor. Och varje gång jag tittar på bokomslaget blir jag helt lycklig för det är så fint!
/Ale, biblioteket på Rudbeck