Hembiträdet av Frieda McFadden

En del väldigt omskrivna böcker gör mig ibland lite skeptisk. Är de så bra som "alla" säger eller beror det bara på bra marknadsföring? Så tänkte jag nog när jag bestämde mig för att läsa Frieda McFaddens Hembiträdet. Jag måste erkänna att jag gillade den väldigt mycket.

"Jag borde ha stuckit när jag hade chansen. Nu är det för sent. Nu när polisen är här och har upptäckt vad som finns på övervåningen finns ingen återvändo." Så inleds boken innan vi förflyttas tre månader tillbaka i tiden. Det var då vår huvudperson Millie fick jobbet som hembiträde hos familjen Winchester som består av mamma Nina (underlig med väldiga humörsvängningar), pappa Andrew (mycket snygg) och ett barn (rätt oväsentligt i berättelsen). De bor i ett stort, fint hus men Millie får hålla till godo med ett litet vindsrum.

Eftersom Millie precis avtjänat ett 10-årigt fängelsestraff vet hon att det kan vara svårt att få jobb så även om hon snabbt märker att frun i huset verkar riktigt underlig och att dörren till hennes rum bara kan låsas från utsidan är hon ändå rätt tillfreds. Det blir dock lite mer komplicerat då Andrew är en väldigt attraktiv man som hon dras till allt mer. Tanken på att Nina skulle misstänka att det är något mellan dem skrämmer henne men minskar inte hans oemotståndliga dragningskraft.

Den här boken var så galet oförutsägbar med en riktigt obehaglig vändning som gör Millies liv riktigt farligt. Det är bara det att familjen Winchester inte har en aning om vem deras nya hembiträde verkligen är eller vad hon är i stånd att göra.

Läs den och har du redan eller får du i framtiden ansvar för att anställa någon slags personal - kolla upp referenserna ordentligt!

/Ale på Ru