2012-03-22

Slagskämpen av Mikey Walsh


Vad vet du om romer?
Att läsa denna självbiografi innebär ett möte med en livsstil och kultur jag vet väldigt lite om men som det finns mycket tyckande om. I min värld har romer en stämpel i ordets negativa bemärkelse.
Mikey växer upp i 1980-talets England, på resande fot där husvagnen är bostaden och campingen med andra romer utgör "bostadsområdet". Hans far förväntar sig att sonen ska axla familjens och släktens prestigefyllda framgångar inom boxningen. Det är genom att slåss som du får status som man. Mikey vill absolut inte boxas och det göra hans far besviken och frustrerad. Enda sättet, enligt hans far, är att uppfostra Mike med systematiserat våld.
I denna färgstarka berättelse är karaktärerna och händelserna lika osannolika som den mest påhittade saga.
Ingen skolgång eller mycket sporadisk sådan är Mikeys vardag. Hans dagar går ut på att vara sin far till lags och inte räkna med någon som helst kärlek eller bekräftelse. Han tvingas slåss för att få status i sin fars ögon men blir alltid den som förlorar. Pappans vansinne över sin odugliga son leder till ännu mer fysisk och psykisk misshandel. Jag undrar många gånger hur är det möjligt att överleva denna våldsspiral. Mikey har syskon och en mor och dessa beskrivs mycket väl och du får en känsla av att det för alla gäller att hitta ett sätt att överleva dagen i detta patriarkala samhälle.
I tidiga tonår upptäcker Mikey sin homosexualitet och det är inte på något vis acceptabelt i den romska världen. Han tvingas till ett livsavgörande beslut för att överleva, familjen eller den "andra" världen?
Det här är härlig, otäck, inspirerande läsning om livsviljan och modet hos en sargad ung man.
Tyckanden och dömande besannas i många stycken men nya insikter och tankar väcks.
Varma rekommendationer!

Kristina Jilke
bibliotekarie Lindeskolan

2012-03-12

Främlingen av Albert Camus

Främlingen är en roman skriven av Albert Camus. Den blev publicerad 1942. Boken har blivit film vid två olika tillfällen och är med på i Världsbibliotekets Århundrades 100 böcker. Albert Camus var en författare från Frankrike. Han föddes 1913 och dog 1960. 1957 fick Camus nobelpriset i litteratur.

Boken börjar med att huvudkaraktären Mersaults mamma avlider på ett ålderdomshem ca. 8 mil från Algeriets huvudstad Alger. På begravningsdagen träffar han en kvinna vid namn Marie Cordona. De får en relation. Mersaults granne Raymond bjuder in Marie och Mersault på en strandfest. På stranden får Mersault nästan värmeslag och känner sig hotad av en arab som han skjuter till döds.

Boken följer sedan rättegången där Mersault får dödsstraff genom halshuggning. Åklagaren vänder allting emot Mersault och får honom att framstå som ett monster.

Jag tycker att Mersault verkar väldigt känslokall och inte mycket verkar påverka honom. Han uttycker inga känslor på sin mors begravning, han gifter sig med en kvinna som han inte är säker på att han älskar och han visar inte mycket ånger för att ha dödat en människa. Jag förstår att åklagaren och omvärlden ser honom som ett monster.

Boken Främlingen är riktigt bra men inte nära de bästa böckerna jag har läst. Den saknar ibland spänning. Men för att vara en sån kort bok så är den händelserik. Jag tycker dock den för tjänar sin plats på Världsbibliotekets lista.

Mac Pettersson, Nv10Ri

2012-03-07

Utvandar-serien

Serien om utvandrarna, bestående av fyra olika böcker, ”Utvandrarna”, ”Invandrarna”, ”Nybyggarna”, och ”Sista brevet till Sverige”, är skrivna av den svenske författaren Vilhelm Moberg mellan 1949 och 1959. Den ligger på listan över de hundra bästa böckerna, framröstad av bland andra svenska akademien.

Böckerna beskriver hur ett svenskt fattigt par, Karl Oskar och Kristina, bestämmer sig för att lämna ett Sverige präglat av svält och utvandra till Amerika. Allt för att försöka skapa ett bättre liv för sig själva och för sina barn. Man får följa dem och de personer i deras närhet som beslutat sig för att utflytta genom livet i Sverige, hela den långa båtresan till löfteslandet, resan för att finna den bästa åkerjorden, hur de till slut kommer fram och kan börja bryta land, genom den första svåra vintern och hela deras liv fram tills de dör.

Men Moberg beskriver inte bara alla händelser som händer i deras liv, hur de bryter land och föder upp djur, får grannar och bygger en kyrka. Han låter även läsaren ta steget in i huvudet och hjärtat på Kristina, man ser hur hon kämpar med hemlängtan, oförmåga att finna sig till rätta i det nya hemlandet, rädslan att bli med barn och med Gud. Allt detta pågår inom henne samtidigt som hon blir mer och mer utsliten av det hårda arbetet på gården och av att ständigt vara gravid eller ha ett litet barn att amma.

I den sista boken, ”Sista brevet till Sverige”, får man även se mycket av vad som pågår inom Karl Oskar, hur han kämpar med sina begränsningar i en allt svagare kropp och i sorgen efter hustrun och hur han till sist dör efter att ha tillbringat sina sista år med att studera en karta från hemsocknen och drömma sig dit.

Jag tycker att detta är en serie som definitivt är värd att ta sig igenom, för det tar ett tag att läsa hela. Det tar även ett tag att komma framåt i handlingen, det är ingen rafflande deckare eller actionbok med nya händelser hela tiden, utan det är en bok med mycket miljöbeskrivningar inlagda i själva texten och även en del funderingar som inte på något vis för handlingen framåt, men ändå ger en bra grund att stå på inför vad som händer senare i boken. Men har man tålamod och tycker om att läsa så är den en riktigt bra och läsvärd bok. Det jag gillar med den är att man verkligen får hela berättelsen, man får följa huvudpersonerna hela deras liv, genom glädje och sorg, genom äventyr och långsamma vinterkvällar, ända tills de dör.

Man får även en del amerikansk historia på köpet med inbördeskrig och indiankrig och hur det påverkar en vanlig invandrarfamilj. Boken visar också hur uppfattningar och fördomar om människor ändras och till exempel kan den person som man föraktar kan bli ens bästa vän när man inte längre har några andra kvar.

Är den då en av de hundra bästa böckerna? Jag vet inte riktigt, den är bra, men nog har jag läst böcker som har varit roligare och en större njutning att läsa. Jag tycker nog inte att den är en av världens hundra bästa böcker, men jag tycker definitivt att den är riktig bra och läsvärd.

Hanna Sandell, NV10Ri

Dvärgen en av de 100 bästa böckerna

Hej alla bloggare! Jag har läst boken Dvärgen och har gjort en recension av den. Recensionen är gjord för att ger er en bild av hur boken är, för er som funderar på att läsa den, eller tipsa er som aldrig har hört talas om den. Denna bok är en av de 100 bästa böckerna någonsin enligt svenskt perspektiv, men frågan är om detta stämmer?

Dvärgen kom ut år 1944 och är skriven av författaren Pär Lagerkvist. Han var en känd svensk författare, poet och dramatiker, som levde från 1891 till 1974.

Handlingen är en dagbok av Dvärgen, personen som det handlar om. Han är tjänare hos en stadsfurste, den enda personen han både respekterar och visar tycke för. Dvärgen är ondskefull och det ända han strävar efter är mer makt och kontroll. Men eftersom han är liten behöver han andra knep än styrka för att kunna lyckas. Dagboken går igenom en del av hans liv där olika händelser uppkommer som berör honom, t.ex. krig.

Dvärgen försöker bevisa att han har makt och häver sig inför andra, det leder till lidelser för hela staden och slutligen slutar boken med att han är fastkedjad i en fängelsevägg.

Han är utan hjärta, för glädje och passion finner han i lidande och avskyr allt som är gott. Allt detta har uppkommit på grund av att han föddes som en missbildad människa. Därför söker han hitta ett sätt som visar att han är värd nåt. Det fylls genom att han anser sig vara över människosläktet för det är förorenat, han tar även avstånd från andra dvärgar för att det flesta lever som narrar och det är en förnedring för deras släkte i hans ögon.

Språket är välformulerat, inga svordomar eller slangutryck och samtidigt lättförståligt. Författarens språk och sätt att skriva gör att man tar läsningen seriöst. Stilen han använder är mycket beskrivande, ex. personers beteende.Någon dialog förekommer aldrig utan allt utspelar sig ur dvärgens tankar. Den här boken har två nivåer av förståelse. Ett liten för handling och berättelse, den andra betydligt större för tänkande och visande hur vår mörka sida av oss själva kan överväldiga oss.

Boken är skriven på ett sätt som bara en med författargåva kan åstadkomma och den är trovärdig som om det kunde ha hänt. Den är inte en bra bok om man tänker mer på upplevelsen än djupet. Men om man granskar boken så är det en upplevelse som man inte finner i någon annan förutom The Catcher in the Rye som påminner lite i stil och sätt att framföra budskapet. Dvärgen ger en insikt av hur vår onda natur kan påverka oss negativt samt förvränga oss helt. Eftersom den är bara runt 150 sidor blir den inte långtråkig. Genom detta har jag kommit fram till svaret på min fråga och det är att boken hör hemma bland de 100 bästa böckerna.

Benjamin Örnéus, NV10Ri

Idioten av Fjodor Dostojevskij

Idioten av Fjodor Dostojevskij är en av hans litterera storverk, som tillsammans med hans två andra romaner Bröderna Karamazow och Brott och straff har tagit plats på listan över de hundra bästa böckerna genom tiderna. Dostojevskij anses i våra dagar som vår bästa människokännare och litterära psykolog.

Idioten publicerades 1869 i Ryssland under den dåvarande ”guldåldern” inom rysk litteratur. Handlingen i boken börjar med att huvudpersonen, furst Mysjkin, en tjugosjuårig epileptisk man från Petersburg sitter i en tågkupé, planlös på väg hem från en sjukhusvistelse i Schweiz. Väl i Petersburg blir han hånad på grund av sin naturliga naivitet, och hamnar i mitten av ett kärleksdrama.

Precis som i hans tidigare verk Brott och straff präglas karaktärerna av en stor insikt och djup. De olika karaktärernas berättelser är varierande, betagande och intressanta att följa. Det är de omfattande dialogerna, den strukturerade handlingen och Dostojevskijs sätt att föra fram idéer, förhållningssätt, filosofier och ideologier som ger bokens sin livfulla själ. 1800-talets Ryssland känns ovanligt aktuellt och nära; den hade lika gärna kunna skrivits idag.

Om du är intresserad av att börja läsa Dostojevskij, rekommenderar jag dig att börja med Brott och straff som är hans mest lättillgängliga bok. När du inte fått nog av Dostojevskijs karaktärer kan du fortsätta med den här boken som lägger ner mer fokus på karaktärerna (Brott och straff lägger mer på psykologin). Jag anser att den här boken verkligen förtjänar sin plats bland de hundra bästa böckerna, och Dostojevskij står sig självklart som vår bästa människokännare.

Rickard Ackfjärd, NV10Ri

Okänd soldat av Väinö Linna

Väinö Linna är författaren till romanen “ Okänd Soldat” som jag har läst under de senaste veckorna. Boken handlar om en kulspruteplutons öden under fortsättningskriget 1941- 44, skildringen är ärlig och osminkad. I dag har boken valts in på listan bland de 100 bästa romanerna i världen, vilket jag absolut håller med om. Det är det inte bara en bok för grabbarna som är galna i andra världskriget utan en bok för alla!

När dåvarande Sovjetunionen 1941 anfölls av Tyskland valde Finland, efter att Sovjet bombade Helsingfors, att gå med i kriget på Tysklands sida. Boken utspelar sig under det så kallade fortsättningskriget, 1941 – 1944. Där får man följa ett antal frontsoldater ur deras perspektiv där kamratskap och hjältemod ställs i bjärt kontrast mot krigets vansinne. Boken saknar dock någon specifik huvudperson tycker jag.

Väinö Linna var en finländsk författare och även fabriksarbetare under åren han levde. Väinö föddes i den finska orten Urdiala 1920 och dog i Tammersfors, Finland, 1992 vid en ålder av 71 år. Den finske författaren var maskinmontör när han fick sitt genombrott med Okänd soldat 1954, som var hans tredje roman. Denna roman har såklart filmatiserats då i princip varje finsk medborgare känner till denna roman. Varje år den 6 december på Finlands nationaldag visas en filmatisering från 1955, på just denna roman.

Jag tycker detta är en riktigt stark bok och faktiskt var denna bok bland de få böckerna jag fastnat i och velat fortsätta läsa då jag blev nyfiken på vad som skulle komma härnäst. Boken är faktiskt nästan helt befriad från ”hjältar”, vilket det kan finnas i många böcker, men däremot finns det flera osympatiska officerare. Jag ger denna bok högsta betyget för att jag dels gillar ”krigsböcker” men också för att den är en av de få böckerna som har fått mig så nyfiken på nästa del som skall komma.

För att sammanfatta det hela. Boken är riktigt bra och jag rekommenderar starkt att läsa den. Redan efter 20 – 30 sidor börjar det flyta på i läsningen och man vill bara läsa på!

Joacim Öhrling, NV10 Ri

En gammal resa

Känner du dig som en viking? Om inte så kommer du kanske göra det efter att ha läst denna bok.

Röde Orm är skriven av Frans G. Bengtsson och är uppdelad i två delar. ”Sjöfarare i västerled” och ”Hemma och i österled”. De publicerades 1941 respektive 1945 och tillsammans har de valts ut av bl.a. Svenska Akademin till en av världens 100 bästa böcker.
Röde Orm handlar om den skånska vikingen Orm Tostesson och hans upplevelser. Smeknamnet Röde Orm kommer utav Orms röda hår och skägg.

Orm blir i början av boken medryckt av vikingar från Blekinge som är på väg ut på plundring. Efter många oväntade händelser hamnar Orm med följe i det muslimska Spanien där de lever som slavar. Så småningom tar de sig hem och senare till England där Orm låter sig kristnas. Han bosätter sig sedan med Danmarks Kung Harald Blåtands dotter i norra Skåne där de lever i några år tills Orm ger sig av med sin son österut för att hämta hem en stor skatt.

Frans G. Bengtsson skrev Röde Orm med ett språk som liknar fornsvenska, vilket gör boken relativt långsam att läsa. Dock så gör språket dialogerna lättare att leva sig in i och gör boken mer levande. Ännu en sak som gör boken speciell är sättet som historien berättas genom. Vi får hela tiden följa med på en resa, antingen en fysisk resa i realtid, en återberättad resa eller en psykologisk resa. Det konstanta i historien är att vi alltid följer med Orm. När Orm inte själv är ute på äventyr möter han andra människor som berättar sina livshistorier och vad de varit med om. Detta ger en omväxling i berättandet men kan ibland leda till långa enformiga monologer när t.ex. en tiggare detaljerat beskriver sina synder och hur livet tett sig för att föra honom dit han är idag.

Boken är på ca 500 sidor vilket betyder att det finns mycket text att läsa. Detta ger utrymme för upprepande möten med karaktärerna som vi på så sätt lär känna genom deras ord och handlingar, istället för genom författarens direkta personlighetsbeskrivning. I det stora hela anser jag boken vara klart läsvärd på grund av att man får följa med på en intressant och äventyrlig resa både i tid och i rum.

Morten Eriksson, NV10Ri

Huckleberry Finns äventyr av Mark Twain

Mark Twain var en man som levde under stort sett hela 1800-talet, hans karriär inom litteraturen startade när han hoppade av femman och började som lärling på ett tryckeri. På detta sätt fick han läsa många tidningar i sin ungdom och gick vidare i livet som en mycket uppskattad journalist. Hans barndom på sin fars gård med många slavar, en tid i hans liv som sjöman på Mississippi och de många äventyr han hade när han reste över Amerika gav honom inspiration till sina böcker. Mark Twain är en författare som använder en ganska lättläst stil, i alla fall i denna bok då innehållet är lätt att ta till sig. Detta uppskattade jag mycket.

Boken kom ut 1884 och utspelar sig även på denna tid. Det hela begynner i den normalstora delstaten Missouri i en påhittad stad, Saint Petersburg. Berättelsen kretsar runt en pojke på 12 år, Huckleberry Finn. Hans pappa är en alkoholist och håller Huck fången i en stuga i skogen. En dag fejkar Huck sin egen död och rymmer från sin pappa i en kanot på den breda vidsträckta floden Mississippi. Han börjar nu en spännande resa neråt i landet tillsammans en förrymmen slav vid namn Jim. På sin flotte stöter de på skojare och kanaljer och får vara med om många äventyr, så som fartygsförlisningar och lynchningar.

Jag tyckte denna bok var ett mycket välskrivet litterärt verk som sträcker sig till en bred publik. Boken finns nämligen med på den svenska akademins lista av de hundra bästa böckerna i världen och är verkligen värd en plats där. Den är skriven på gammaldags amerikansk slang men ändå lättläslig, detta gör att man inte behöver tugga sig igenom boken utan läsningen flyter på vilket gör att boken inte blir långtråkig. Mark Twain skriver även på ett sätt som gör boken blir mycket spännande och levande. Jag tänker till exempel på när de har försökt lura av några damer på deras arv och staden får reda på det och är på väg för att lyncha dem, allt tyder på att det är kört men Huck lyckas ändå smita undan. Det finns många sådana situationer i boken vilket gör att man alltid måste läsa vidare för att se hur det går.

Om jag fick rekommendera denna bok så skulle jag nog vilja påstå att den är nästan för alla åldrar. Kanske inte den yngre publiken då den skrev vid en tid då slaveriet var accepterat i USA och den förmedlar en ganska negativ bild (i vissa fall) av ”Negerar”. Så om du är en person som inte kan ta det du läser med en nypa salt ska du nog inte läsa denna bok.

Frans Wirhall, NV10Ri

Simon och ekarna av Marianne Fredriksson

Du har säkert hört talas om ”Simon och ekarna” av Marianne Fredriksson. Filmatiseringen har fått bra kritik, men boken som filmen baseras på är en bästsäljare som faktiskt blivit klassad som en av de 100 bästa böckerna i världen (!). Är den värd titeln?

Marianne Fredriksson föddes i år 1927 och var en svensk författare och journalist. Hon debuterade år 1980 med ”Evas Bok”. Hon skrev femton romaner som finns översatta till 47 olika språk. Marianne föddes och växte upp i ett hus på Långered i Göteborg, och det är också här som ”Simon och Ekarna” utspelar sig.

Boken handlar om Simon och hans tankar kring livet på väg mot vuxenvärlden.
Det är 1940 och mitt i ett världskrig. Berättelsen börjar när Simon är 11 år. Han är ett judiskt adoptivbarn, men vet ännu inte om det själv. Han lever i en arbetarfamilj men får ändå möjlighet att läsa på läroverket där han träffar Isak, som kommer från en rik, judisk familj. Pojkarna och deras familjer kommer att betyda mycket för varandra i framtiden.
”Simon och ekarna” är en sträckläsningsbok som tar upp viktiga och svåra frågor i livet, men också hur relationer till våra nära och kära påverkar oss.

I boken får vi möta många huvudkaraktärer och bikaraktärer. Jag måste säga att jag fastnar mest för Karin, Simons adoptivmamma. Hon är den som styr familjen, och hon gör det med värme och kärlek, trots att hon har många svåra minnen kvar från sin barndom.
I slutet av boken händer saker som gör att Karin för en gångs skull bara får sig själv att tänka på. Hon som alltid satt alla andra före sig själv. Symboliken visar tydligt att Karin nu känner att hon gjort sitt och släpper taget om hennes familj. Jag tycker att det är väldigt fint!
Det här är en sådan typ av bok som man läser, berörs av, och sedan inte riktigt kan få ur huvudet. Det resulterar i att man, några månader efter man läst ut boken, börjar läsa om den och då upptäcker de små detaljerna som man missade första gången.

Jag tycker att boken kan läsas av alla åldersgrupper. Oavsett hur gammal man är, så har boken något att ge en. Är boken värld sin plats på listan? Det tycker jag absolut!

Anna Molin NV10Ri


Känslan av att inte höra hemma någonstans
Simon och ekarna är en bok från listan ”De 100 bästa böckerna”, gjord av världsbiblioteket, som skapats av tidningen Boken. Den har även filmatiserats år 2011. Boken utspelar sig under andra världskriget i Sverige där vi får följa Simon och hans familj. Det är en arbetar familj på landsbygden som ser ut att vara en vanlig familj, men som döljer en hemlighet, Simon är nämligen adopterad. Han vet själv inte om det och dessutom var hans far jude, därför lever han i farliga förhållanden under kriget. Simon känner ingen större samhörighet med sin familj och börjar skolan mot sin fars vilja, där han träffar juden Isak. Isak blir en nära vän till Simon och i boken får man följa dem genom livets med och motgångar.

Denna bok skildrar hur det var att leva i Sverige under kriget. Trots att Sverige inte var med i kriget fanns det ständigt en rädsla för nazisterna och soldaterna som passerade landet. Boken speglar även känslan av att inte höra hemma någonstans väldigt bra, för det är precis vad Simon känner. Han bor i en lycklig familj, men ändå känner han sig ensam och söker ständigt svar på mycket i livet. Han hittar svar i naturen och musiken, för att han har en koppling till dem. Inte heller i skolan känner han sig hemma där han är den enda pojken från en arbetarfamilj. Att han är vilsen gör att han drar sig till onda människor, särskilt tjejer, som behandlar honom illa. Men på något sätt tror jag att han känner sig levande på grund av deras ondska och dras till dem för att ha kontroll och då kunna skydda sig mot dem.

Om jag ska ge boken någon negativ kritik skulle det vara att det i slutändan finns lösningar på alla problem. Visst, det är en påhittad berättelse och sådana slutar oftast bra, men om man istället reflekterar till det verkliga livet finns det inte alltid lösningar på alla problem, särskilt inte i sådana situationer som den här boken utspelar sig i. Om man visade det i böcker skulle folk inse att livet inte är på topp jämt och jag tror det skulle få boken skulle bli mer levande.

Det finns som sagt mycket att diskutera och fundera på kring denna bok, men jag tycker ni kan få läsa den själva och skaffa er en egen uppfattning, för jag rekommenderar den verkligen. Den har en berörande historia som bidrar till mycket att fundera över. Den är lätt att ta sig igenom, ungefär trehundra sidor och har ett lättläst och målande språk. Enligt mig förtjänar den en plats på listan med de 100 bästa böckerna.

Paulina Hahne, NV10Ri


Har du läst ”Simon och ekarna”? Marianne Fredriksson heter författarinnan bakom boken som är en av hennes 15 romaner. Jag hade höga förväntningar innan jag började läsa eftersom boken varit ett ”hett samtalsämne” ända sedan den filmatiserades. Berättelsen fångade mig direkt! Det som många kanske inte vet är att ”Simon och ekarna” finns med på en lista över de 100 bästa böckerna i världen. Det tycker jag verkligen att den förtjänar!

Handlingen utspelar sig under andra världskriget och vi får följa med Simon Larsson på resan från pojke till man. Utåt sett är Simons familj en lycklig familj men hemligheter bubblar under ytan. Mamma Karin stöttar sin son i allt han tar sig för och överöser honom med sin varma kärlek. Pappa Erik visar däremot inte så mycket känslor och har svårt att hitta gemensamma intressen med sin son. Simon är en smart pojke som älskar att läsa, helst sittandes ihopkrupen uppe i sina älskade ekar eftersom han ofta känner sig annorlunda och utanför. Simon börjar skolan och träffar Isak som är jude. Pojkarna blir snabbt bästa vänner men även deras föräldrar lär känna varandra och början på en stark vänskap tar fart. Det växande judehatet skrämmer Isaks familj och även Simons föräldrar oroar sig. För vad Simon själv inte vet, är att han egentligen är adopterad och son till en jude… Hemligheten är obekväm att avslöja och de psykiska påfrestningarna blir stora. Isak och Simon brottas med frågor om tillhörighet och identitet i denna roman där sorg, rädsla och kärlek är huvudingredienserna.

”Simon och ekarna” är en vacker, gripande och sorglig bok som berör och därför känns det rätt självklart att den klättrat upp på listan över de 100 bästa böckerna. Språket är lätt att ta till sig med målande beskrivningar av både personer och miljöer. Som tonåring upplever jag att boken väcker många tankar och funderingar eftersom författarinnan Marianne Fredriksson tar upp ämnen som är aktuella även idag. Det är nog en av anledningarna till varför hennes böcker blivit så omtyckta. Berättelsen visar hur brutal verkligheten kan vara men den visar också att livet kan innehålla många stunder av lycka och glädje. ”Simon och ekarna” är en bok som alla borde läsa. Så om du inte läst den tycker jag att du ska pallra dig iväg till närmaste bibliotek och låna den på en gång!

Gabriella Ruborg, NV10Ri


Bland ekarnas armar, där hör jag hemma
På listan över de ’’100 bästa böckerna’’ hittar vi en av Marianne Fredrikssons mest omtyckta böcker, som nyligen även blivit filmatiserad, Simon och ekarna.

Simon Larsson trivs bäst bland ekarnas väldiga trädkronor, där fantasin får flödafritt. Han längtar bort från den Göteborska landsbygden in till staden, och när han får börja på läroverket lämnar Simon barndomen bakom sig. På läroverket träffarhan Isak. Isak och hans far, Ruben, får en betydande del i hans uppväxt och framtid. När andravärldskriget bryter ut lever Sverige i skräck för nazisterna, vänskapsband blir starkare medan de djupaste hemligheterna flyter upp mot ytan.

Marianne har skrivit en gripande och känslosam roman om en familjs vardag i Sverige under andravärldskriget, där Simon och hans letande efter vem han är och vad han egentligen tillhör står i centrum. Boken är skriven på ett enkelt språk med inslag av äldre svenska, som stämmer överens med den tid som hon beskriver. Historien utspelar sig under ca tolv års tid och tar början 1940 när Simon är tolv år gammal, i takt med bokens gång blir Simon allt äldre.

Simon och ekarna berörde mig känslomässigt, Marianne blandar realism med fantasi på ett sådant sätt som gör att läsaren förs in i en magisk värld samtidigt som man blir kvar i verklighetens vardag. Det jag tyckte var bäst med boken var att den var så oförutsägbar, man visste aldrig vad som skulle komma därnäst, vilket gjorde den spännande men samtidigt lätt att läsa.

Jag tycker absolut att det är en läsvärd bok och att den förtjänar att stå med på listan över de ’’100 bästa böckerna’’, just för att det är en verkligt magnifik berättelse med dess oberäkneliga inslag. Så läs den ni som inte gjort det, ta er tiden, den är mödan värd.

Emma Öhrling, NV10Ri

Svindlande höjder av Emily Brontë

Svindlande höjder platsar bland höjdarna
Boken Svindlande höjder är skriven av Emily Brontë och finns med på listan över världens 100 bästa böcker. Jag läste den för två år sedan och tyckte då att den var svår och krånglig, men om den nu anses vara så bra tänkte jag ge den en chans till.

Bokens originaltitel är Wuthering Heights, vilket också är platsen där det mesta av handlingen utspelar sig. Wuthering Heights är en herrgård i England på 1700 – talet, omgiven av gröna kullar och öppna landskap. Närmaste granne är gården Thrushcross Grange, där resten av handlingen utspelar sig. Boken tar oss med genom två generationer av familjerna Linton och Earnshaw och berättaren till det hela är Nelly Dean, hembiträdet på Wuthering Heights. Hon berättar historien om Catherine och Heathcliff för en intresserad köpare av Thrushcross Grange som råkar bli sjuk och tvingas stanna flera nätter på Wuthering Heights.

Catherine och Hindley Earnshaw är syskon och växer upp på Wuthering Heights med deras far, Mr. Earnshaw, och hembiträdet Nelly Dean. När de är mycket små kommer Mr. Earnshaw hem från Liverpool med en hemlös och övergiven zigenarpojke. Denna pojke, Heathcliff, blir Catherines bästa lekkamrat och Hindleys hatobjekt. Värre blir det när Mr. Earnshaw dör och Hindley tar över styret på gården, då finns det ingen som verkligen tar hand om Heathcliff längre.

När Catherine och Heathcliff kommer upp i tonåren övergår deras vänskap i en olycklig förälskelse. Samtidigt som Heathcliff gör det han tror är det bästa för att uppmuntra Cathy, blir hon kär i granngårdens son, Edgar Linton. Detta är början på den mest olyckliga kärlekshistoria jag någonsin läst.

Man kan lätt tycka att Heathcliff är ett likgiltigt monster på det sättet han bemöter människor och hur han inte vill släppa folk för nära inpå, men tänker man efter är det faktiskt Hindley som är skurken bakom Heathcliffs beteende. Han ger Heathcliff spö och straff för ingenting, det är inte konstigt att det har påverkat honom. Cathy däremot blir mer och mer likt ett bortskämt, girigt och envist barn ju äldre hon blir. Stackars Nelly Dean får agera både psykolog och äktenskapsrådgivare åt Cathy för att hon inte ska tyna bort i djup depression.

Jag har nu lärt mig att tycka att boken är bra, den är särskilt bra för att den är annorlunda. Annorlunda på det sättet att historiens berättare bara är en biroll i själva historien. Det är ingen komedi direkt och har inget lyckliga-i-alla-sina-dagar-slut, men det kanske är just det man fastnar för. Historien är på sätt och vis mer verklighetstrogen då den, i havet av kärleksromaner med lyckliga slut, skiljer sig från mängden och visar att det faktiskt inte alltid slutar lyckligt. Idag tycker jag absolut att den platsar på listan över de 100 bästa böckerna i världen.

Amanda Olsson, NV10Ri


Svindlande höjder – ”Mycket jobb för lite ull"
Tänk att få en lista över de 100 bästa skönlitterära böckerna genom tiderna och få välja att läsa en av dessa! När jag själv valde från den här listan bestämde jag mig för att läsa en riktigt klassisk engelsk kärleksroman, "Svindlande höjder" skriven av Emely Brontë 1846 och utgiven året därpå. Bara författarbiografin i sig är spännande och gripande: Emily Brontë blev moderslös vid 3 års ålder, levde puritanskt på den engelska landsbygden med sina syskon och blev uppfostrad av fadern som var präst. Emily Brontë skrev endast en bok under sin livstid, och avled tragiskt nog året efter utgivandet, bara 30 år gammal.

Att läsa "Svindlande höjder" är som att stiga in i den mest typiska 1800-talsmiljö man kan tänka sig! Både person- och miljöbeskrivningarna är omsorgsfullt utbroderade, så pass att man stundtals känner att man rör sig bland karaktärerna i boken.

Handlingen utspelar sig i högreståndsmiljö i England och är ett släktdrama. Huvudpersonerna i boken är Catherine och hennes fosterbror Heathcliff som vi först får möta som barn och får följa till vuxen ålder. Heathcliff är ett hittebarn som familjens far tagit med sig hem till familjegården Wuthering Heights. Heathcliff beskrivs som mörk med ett vildvuxet såväl yttre som inre. Catherine och Heathcliff är varandras tvillingsjälar, trots omgivningens förväntningar att Catherine skall växa upp till en fin dam. Stark vänskap utvecklas till vild, okuvlig och hänsynslös kärlek mellan dem. Efter en rad missförstånd lyder Catherine trots allt sin fåfänga och gifter sig med mannen av börd istället för att följa sitt hjärta. Hämndlysten lämnar då Heathcliff Wutherin Heights men lovar att han en dag skall hämnas och återvända som gårdens ägare. Heathcliff och Catherine återförenas flera gånger och inser var och en för sig att de inte står ut att vara skilda åt. Inte förrän allt är för sent och Catherine ligger på sin dödsbädd inser de hur mycket de betyder för varandra. Heathcliff har dock inte glömt vad han lovat sig själv – att ta ut sin hämnd. Hädanefter kommer den tyranniske Heathcliff att vara herre på Wuthering Heights.

Händelseförloppet i boken är skildrat mestadels som en tillbakablick av hushållerskan Nellie, som under åratal haft inblick i personernas liv och händelser. Ibland skiftar berättarjaget till andra karaktärer i boken. Detta medför att det som läsare är svårt att veta vem som berättar. Berättarstilen kräver full koncentration, inte minst vad gäller alla komplicerade engelska namn som lätt förväxlas av läsaren. Man anar att berättaridealet i mitten av 1800-talet till viss del grundade sig på ordrikedom, om det var det Emily Brontë strävade mot. Det känns roligt att ha läst en 1800-talsklassiker. Jag tror dock inte att boken skulle ha fått samma uppmärksamhet om den hade varit skriven idag. Egentligen är det en ganska enkel handling som hade kunnat återges med betydligt färre ord och ända varit spännande och konstnärligt utformad.

Något jag frågar mig är – är detta verkligen en av världens 100 bästa böcker? Nja, kanske inte – en liten revision av listan skulle nog inte sitta fel!

Karolina Karlsson, NV10Ri


Svindlande Höjder – Ett passionerat kärleksdrama
Tidningen Boken har tillsammans med Svenska Akademien skapat ”Världsbiblioteket”, en samling med de 100 bästa världslitterära böckerna ur ett svenskt perspektiv. Listan innehåller författare som bör uppmärksammas och en av dessa är den brittiska författarinnan Emily Brontë. Hon levde mellan åren 1818 – 1848 och föddes som sista och yngsta barnet i en syskonskara av sex barn. Kanske känner du till någon av hennes två berömda författarsystrar Charlotte Brontë eller Anne Brontë. Emily är känd för sin världsberömda roman Svindlande Höjder eller Wuthering Heights som den heter på engelska, det är denna roman som jag har läst.

Berättelsen utspelar sig på den engelska landsbygden och inleds med att ungkarlen Mr. Lockwood anländer till godset Thruscross Grange för att hyra det av Mr. Heathcliff, husbonde på det närbelägna godset Wuthering Heights. Mr. Lockwood besöker Wuthering Heights för att göra upp en affär och möts av en otrevlig atmosfär mellan de inneboende. Väl tillbaka på sitt eget hyresgods ber han den vänliga hushållerskan Nelly Dean att berätta historien bakom den kusligt obekväma stämningen på Wuthering Heights. Nelly börjar berätta en historia om hur den föräldralöse Heatchliff adopteras av gamle Mr. Earnshaw för att uppfostras som en av hans egna. Hon berättar om hur Heathcliff och dottern Catherine Earnshaw utvecklar ett vilt och passionerat förhållande, ständigt iakttagna av den äldre brodern Hindley som ser Heathcliff som ett hot och gör allt för att vara så elak som möjligt mot honom.

Berättelsen fortlöper i många komplicerade intriger om kärlek, arv, rikedomar och hat i en blandning av dramatiska händelser. Historien berättas utifrån hushållerskan Nelly Deans egna upplevelser men ibland gör hon ett avbrott och man får ta del av hyresgästen Mr. Lockwoods perspektiv. Skiftet mellan två berättare gör historien mer levande och intressant för mig som läsare, man får se på de hela ur olika synvinklar. Berättelsen är väldigt välskriven med ett visserligen gammalt, men vackert språk. Det bästa med Emily Brontës sätt att skriva på är de korta men innehållsrika miljöbeskrivningarna, hon har gjort det lätt för mig som läsare att måla upp en bild av natur och människor i huvudet.

Som du kanske märker så har jag hittills hyllat språket och sättet boken är skriven på och det är helt enkelt eftersom det är det som jag tycker är bra med den här boken. Handlingen är rent utav deprimerande. Karaktärerna behandlar varandra illa, är egoistiska och giriga. Flera av personerna har samma namn vilket gör att jag som läsare med jämna mellanrum måste hoppa tillbaka till släktträdet i början av boken för att hålla reda på vem som är vem. Det var inte heller den form av kärlekshistoria som jag hade förväntat mig. Kärleken fanns där men den var komplicerad, liksom giftig på något sätt och den kom och gick, men när den väl var där så var den helt klart passionerad. Anledningen till att den här boken står med på listan över de 100 bästa böckerna måste vara för sättet den är skriven på och inte på grund av handlingen. Jag läste Svindlande Höjder för att den anses vara en klassiker och för att jag skulle kunna säga att jag har läst den, på så sätt är den läsvärd. Vill du läsa en lättsam och mysigt romantisk bok? Välj inte denna!

Klara Lönnberg, NV10Ri

Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset

Jag har precis läst den första delen av romantrilogin ”Kristin Lavransdotter”. Boken klassas som en av världens 100 bästa böcker och blev sommaren 1959 utsedd till världslitteraturens bästa kärleksroman av Sveriges Radios lyssnare.

Boken är skriven av den norska författarinnan Sigrid Undset. Hon föddes 1882 och hade redan tidigt ett intresse för medeltiden vilket märks tydligt på hennes sätt att skriva. Hennes första bok var en samtidsroman som hette ”Fru Marta Oulie” (1907). Dock är hennes mest kända bok ”Kristin Lavransdotter”. Boken består av tre delar, Brudkronan, Husfrun och Korset. Den skrevs mellan 1920-1922 och år 1928 belönades Sigrid Undset med Nobelpriset i litteratur för sin bok.

Som titeln redan avslöjar handlar boken om Kristin Lavransdotter. En, i början av boken, liten flicka som växer upp på en gård i Gudbrandsdalen, Norge. Vi får följa hennes upplevelser som barn och åka med på resan genom hennes ungdom. Hur hon blir trolovad till en man och hur hon sedan, när hon tillbringar ett år i kloster, blir förälskad i en annan man och försöker bryta trolovningen och få hennes föräldrar att acceptera hennes kärlek.
Boken utspelar sig under första halvan av 1300-talet vilket tydligt märks både på språket med de målande och noga utvalda orden och på seder och bruk som firas och uppmärksammas under åren.

Jag tycker om boken samtidigt som jag inte gör det. Det jag inte tycker om är att många detaljer eller små vardagliga händelser inte är intressanta för historien och bara tar upp onödigt utrymme. Jag tycker också det blir för många namn och det är svårt att hänga med hur alla släkter eller människor Kristin träffar hör ihop. Det är en språklig utmaning och ingen bok man tar fram när man vill slappna av eller ta det lugnt. Det medeltida språket, de långa meningarna och Sigrids noga beskrivningar gör att man alltid måste vara klar i huvudet och det tar lång tid innan läsningen flyter på. Men, som jag tidigare nämnde tycker jag också att boken har många bra sidor. Det är en annorlunda bok då den berättar om en jordnära kärlek. Det handlar inte bara om när man är lycklig och får vara med den man älskar utan också hur det är när man inte kan ses på länge, när man tvivlar eller måste hålla det hemligt för att inte föra skam över sin familj. Den är väldigt omsorgsfullt skriven och bakom varje ord finns en väl uttänkt tanke. Även om jag inte skulle klassa boken som en av de 100 bästa böckerna i världen tycker jag att den är läsvärd och ett bra val på en lång resa eller under ett lov.

Johanna Lorin, NV10Ri

Tom Sawyers äventyr av Mark Twain

Tom Sawyers äventyr handlar om en ung och sprallig kille som efter sin mammas död fick bo hos sin moster(tant Polly) och hennes familj, i den lilla staden St. Petersburg. Tom är en ung och smart kille men är inte speciellt intresserad av alla sysslor som dem äldre ger honom så han gör lite som han själv vill som att inte komma till skolan hela tiden eller att busa med folk i hans närhet.

Tom brukar umgås med sin kompis Huckleberry som är en fattig luffarpojke som förlorat sin mor och vars far som är alkoholiker och tycker att sonen (Huckleberry) borde kunna klara sig själv. Och en dag händer något hemsk. De blir vittnen till något som händer och fruktar sedan att gärningsmannen kommer efter dem.

I berättelsen så finns det också en hel del ”kärlek” eller vad man vill kalla det. Tom som då är väldigt ung men blir väldigt förtjust i en tjej som flyttar in i närheten. Detta gör ju då att han gör lite galna saker bara för att hon ska bli glad och så vilket är ganska gulligt på sitt sätt.

Personligen tycker jag att det är en helt okej bok men hade inte rekommenderat den till människor som inte gillar lite äldre språk eller böcker som är lite sega ibland. Det är dock bra att boken har lite spänning i sig och själv tycker jag också att det är riktigt kul att Tom då är så busig av sig hela tiden, han lyckas alltid på något sätt med ett hyss. Gillar speciellt en scen väldigt mycket då han lurar massa grannpojkar att göra sysslor som egentligen är tråkigt men han påstår att det är roligt och får massa saker av killarna, lite kul att han är så otroligt smart fast på ett lite elakt sätt.

Så det jag gillar med boken då är ju mest att han hittar på hyss mot alla hela tiden och lyckas med knasiga saker, men samtidigt tycker ja boken var lite seg många ggr även fast den kunde vara spännande också. Men eftersom att jag gillar böcker då det händer massa saker hela tiden och jag gillar en annan genre så blir det inte helt min smak men den var helt okej.

Benjamin Helgestad, NV10Ri

Ernest Hemingway - Den gamle och havet

En gammal kubansk fiskare som för åttiofemte dagen i rad går ut till havs, dittills utan någon fiskelycka, får plötsligt en enorm svärdfisk på kroken. Fisken, som inte ger upp, drar i det närmaste outtröttligt under flera dygn den gamle långt ut på Golfströmmen.
Under dessa dygn skildras hans tankar om livet, hur han i sinnet talar till sig själv samt hur hans respekt för den envisa fisken växer ju mer tiden går.

Den gamle och havet är välskriven med en enkel historia, och kan utan svårighet förstås av läsare utan större litterär erfarenhet. Boken är även skriven på ett sådant sätt, att den skulle kunna ha en djup, bakomliggande mening likväl som den helt enkelt kan vara berättelsen om den gamles kamp för att övervinna en stark motståndare.

Den som kan uppskatta en relativt kort roman med enkel handling bör definitivt läsa Den gamle och havet någon gång under sin livstid. Är man lagd åt det betänksamma eller aningen pretentiösa hållet kan texten uppmana till reflektion.

Den gamle och havet anses av Svenska Akademin vara en av de 100 bästa böckerna i världslitteraturen. Om boken har gjort sig förtjänt av denna utmärkelse eller inte är upp till gemene man att avgöra. Själv anser jag att den är läsvärd, men av kritiker något överskattad.

Antonia Sundberg, NV10Ri


Den gamle och havet handlar om den gamle fiskaren Santiago som är känd lokalt (någonstans längs Kubas kust) på grund av sin otur. Att vara ute på havet och fiska i 80 dagar utan att få fisk är inte helt ovanligt för Santiago men han är fast besluten att turen kommer vända. Och en dag när han ger sig ut för att fiska och bevisa att han kan fiska så lyckas han få något på kroken och resten av boken handlar om just detta ögonblick som vara i tre dagar om jag minns rätt.

Personligen tyckte jag om boken, det handlade om mycket mer än bara en fiskares otur och hur konstigt det här kan verka så fick han känslor för fisken och han började förstå fisken. Anledningen till att jag tyckte om boken var till stor del "konstig" då han hade sina monologer om fisken. Han började beundra fisken för att vara så ihärdig med att aldrig ge upp och fortsätta simma längre och längre ifrån kusten.

Det skadade inte att boken var kort och lättläst heller men det var fortfarande en riktigt bra bok. Det är inte den sortens bok som du bara läser utan att behöva tänka till, boken har en djupare mening och det är det som gör en berättelse om en fiskare så bra.

Den här boken är skriven av Ernest Hemingway som själv har sagt/skrivit att boken handlar om äran om att fortsätta kämpa och boken ska tydligen relatera till bibeln så det finns en uppenbar djupare mening och betydelse med boken. Hursomhelst så tycker jag boken är värd att läsa, det borde inte vara allt för jobbigt att ta sig igenom den för boken är ganska kort.

Alexander Björk NV10Ri

Hjalmar Söderberg - Doktor Glas

Hjalmar Söderberg var en svensk skribent och författare som levde under tidigt 1900-tal. En av hans höjdpunkter i författarskapet var när dagboksromanen “Doktor Glas” utgavs år 1905. Jag har som skolarbete fått i uppgift att läsa en av de 100 bästa böckerna och sedan skriva ett blogginlägg som en slags recension. Det finns nämligen en lista på de böcker som anses vara bland de 100 bästa och jag valde då att läsa Hjalmar Söderbergs “Doktor glas”.

Denna roman består av dagboksanteckningar från en ensam medelåldersman vid namn Doktor Glas, som befinner sig i ett sommarvarmt Stockholm runt 1900-talet. Han filosoferar och ställer moraliska frågor som han även försöker besvara. Men den största frågan av dem alla är om man har rätt att döda någon för att rädda en annan. Denne ensamme man blir nämligen förtjust i den avskyvärda pastor Gregorius hustru. Fru Gregorius i sin tur har i hemlighet ett annat förhållande och hon ber därav Doktor Glas om hjälp för att slippa sina så kallade äktenskapliga förpliktelser till pastorn. Därmed kastas Doktorn in i ett triangeldrama. Han försöker med falsk medicinsk rådgivning att hålla pastorn borta från sin hustru men lyckas inte. Han börjar då komma med tankar om mord, inte bara på grund av sin begeistring i fru Gregorius men för att ge sitt liv en mening som han hittills saknat.

Doktor Glas tycker jag framstår som en väldigt miserabel man. Han har aldrig riktigt funnit kärleken och den han nu gillar inser han att han aldrig kommer kunna få, ändå försöker han att hjälpa henne så att hon kan leva ett lyckligare liv. Han är på det viset väldigt omtänksam men vissa av hans argument och diskussioner tycker jag att han tar fel i.

Enligt mig är boken mycket välskriven och vissa stycken är väldigt vackra. På så sätt tycker jag verkligen att den förtjänar en plats bland de 100 bästa böckerna. Men när jag läste den kändes det bara som att jag fortsatte läsa men ingenting hände och när det väl hände något hade jag redan en aning om vad det var. Alltså var det för lite spänning i den för min del. En underlig sak som man kan fundera över är varför boken bara tar slut, tog anteckningsbladen slut? Tog han livet av sig? Eller slutade han helt enkelt bara att skriva? Totalt sätt tycker jag ändå att boken förtjänar sin plats och om du vill veta mer så är det bara att du läser den.

Cecilie Heggøy, NV10Ri


En annorlunda berättelse av Hjalmar Söderberg
Doktor Glas skrevs av Hjalmar Söderberg i början av 1900-talet och är idag betraktad – enligt det svenska Världsbiblioteket – som en av världens 100 bästa böcker. Håller jag med? Absolut inte. Boken i sig är inte dålig, tvärt om. Jag får rysningar när huvudpersonens medvetenhet och filosofi kontrar hans onda handlingar. Den förtjänar dock inte en plats bland de hundra bästa, liksom många andra böcker i denna lista inte gör. Listan är väldigt försvenskad; bokserier som Utvandrarna finns med, medan till exempel böckerna om Narnia och Sagan om ringen utelämnas.

Boken handlar om en man vid namn doktor Glas. Han är läkare till yrket, och hjälper en kvinna i sitt olyckliga äktenskap med en präst. Orsaken till hennes olycka är att hon är förälskad i en annan. Kvinnan vill skilja sig, men hennes man går inte med på det. Doktor Glas löser problemet som egentligen inte har något med honom att göra, genom att mörda hennes man. Doktor Glas är en lugn, tystlåten, olycklig man som ser livet i grått. Han har genomgått ett par trauman i sitt liv, som ger upphov till hans handlingar. Han är ensam och smått sinnessjuk. Han har en inre dialog med en ond part som vill att han ska mörda, och saker han drömmer känner han igen i verkligheten. Han planerar mordet steg för steg, samtidigt som han lugnt kurerar sina patienter på jobbet.

Boken är läsvänlig. Den är lättläst och skriven i dagboksform på ett sammanhängande sätt som får mig att vilja läsa vidare. Som läsare intresseras man av mannens tankegångar och boken är en av få i sitt slag. Man får komma in i hans tillvaro och se ett mönster, där man gradvis förstår varför han handlar som han gör. Det är en bok man kan fortsätta läsa, men som man samtidigt inte har något emot att lägga ifrån sig. Precis som det finns tunga stycken då mannen tänker på sin ensamma tillvaro, sticker författaren in dessa härliga partier om hans ungdoms sommarnätter och historier från barndomen som ger läsaren ett omedvetet leende.

Helena Lindholm NV10Ri


Doktor Glas - Gjorde han rätt?
Har man rätt att ta någons liv för att rädda någon annan från denna person? Det är denna moraliska fråga som är grundstommen i boken ”Doktor Glas” av Hjalmar Söderberg. Tänk dig in i situationen, där en ung kvinna är olyckligt gift med en äldre man som regelbundet våldtar henne. Du försöker lösa situationen med skrämselmetoder, men detta gör ingen skillnad. Det finns ingen möjlighet för skilsmässa eller polisanmälan och det går så långt att kvinnan vill dö. Skulle du göra något åt det? Eller skulle du med moraliska argument som stöd avstå från att göra en handling som kan rädda kvinnan från mannen? Skulle du vilja ta mannens liv, men troligen inte våga ta chansen? Eller skulle du ta mod till dig och rädda kvinnan genom att mörda mannen?

Huvudkaraktären doktor Glas har en väldigt intressant personlighet som man verkligen får lära känna i boken, då den är skriven som en dagbok, skriven på ett djupt sätt med alla hans innersta tankar som innehåll. Trots att han anser sig vara smartare än de flesta, ogillar han sig själv väldigt mycket. Han är kort sagt deprimerad och har en negativ och uppgiven syn på det mesta. Han tycker att hans liv är meningslöst, just därför längtar han efter att få göra en handling, han nämner det ofta i boken. Han vill göra en handling som kan hjälpa någon, en handling som de flesta inte skulle våga göra. Jag tycker också att han tar mindre hänsyn till moraliska dilemman än de flesta andra gör, han anser att det rätta att göra inte alltid följer den generella moralen som finns i samhället. I vårt samhälle håller sig de allra flesta till vår tids moraliska tänk, gör du det eller försöker du som doktor Glas bilda dina egna moraliska åsikter?

Jag tror att hans depression är den stora anledningen till att han till slut mördar mannen. Många skulle troligen fega ur av ren själviskhet, av rädsla för att själv hamna i fara. Om detta mord skulle kunna genomföras utan risk för misstankar skulle troligen ännu fler göra det. Anledningen till att doktor Glas genomför det är dock inte huvudsakligen av osjälviskhet, utan för att han inte är så rädd om sitt liv. Han har många gånger funderat på självmord och har piller till hands i fall att. Han vill verkligen ta chansen och göra en handling som han aldrig skulle vågat göra förr och om den misslyckas tar han bara sitt liv eftersom att han är väldigt olycklig och inte rädd för döden. Det tror jag är den stora skillnaden som gör att han gör det många andra inte vågat eller velat.

Personligen håller jag inte med huvudkaraktären, jag anser man inte har rätt att döda någon, vad den än gjort, jag tror att människor kan förändras och även om de inte förändras lätt, har jag ändå ingen rätt att ta deras liv. Jag ser inte annorlunda på situationen bara för att en annan person är inblandad, jag anser att det alltid finns bättre lösningar. Även fast jag inte håller med om huvudkaraktärens åsikter, tycker jag ändå att boken är riktigt bra. Att få sätta sig in i en person som har andra värderingar och som levde på ett annat århundrade gör boken extra intressant, det är alltså ingen bok där du behöver hålla med huvudkaraktären för att gilla boken.

Om du inte redan visste det är denna bok med på listan med de 100 bästa böckerna i världen. När jag valde den trodde jag faktiskt inte det, men nu tycker jag faktiskt att den förtjänar sin plats där. Det var helt enkelt något annorlunda jämfört med den typen böcker jag oftast läser. Det var väldigt intressant att få sätta sig in i hans tänkesätt och även få en bättre bild av hur människorna i Stockholm var runt det förra århundradeskiftet. Det är en del av boken som jag speciellt kommer ihåg, det var innan han genomförde mordet. Två sidor av hans personlighet argumenterade med varandra, den ena ville fega ur och den andra ville göra det. Jag tycker att den delen var väldigt välgenomtänkt och bra, det speciella med den delen var också att det inte var en klar ond och en klar god sida, man får själv som läsare bestämma vilken sida som är den goda och den onda, det var inte som det så ofta är, att någon har en ängel på ena axeln och en djävul på den andra, utan man fick själv bestämma vilken som var den goda respektive onda.

Detta är några av anledningarna till varför jag vill rekommendera denna bok, den får dig att rannsaka dig själv och dina egna moraliska värderingar, du kan verkligen sätta dig in i situationen och tänka dig hur du skulle gjort.

Andreas Davidsson, NV10Ri


Recension om den filosofiske ”Doktor Glas”
Jag har läst boken "Doktor Glas" och det är en roman som är skriven av den svenska författaren Hjalmar Söderberg. Han är uppmärksammad för att skriva allvarligt, men ändå lekfullt, vilket jag kan hålla med om efter att jag läst boken. Söderbergs böcker trycks ständigt upp i nya upplagor och hittills har hans böcker översatts till ungefär 20 olika språk. Han föddes år 1869 i Stockholm och började som journalist, innan han därefter blev skribent.
Hans bok ”Doktor Glas” har blivit en mycket omtyckt klassiker och finns därför med på listan "De 100 bästa böckerna". Bokens första upplaga kom ut år 1905 med sina 169 sidor på gammeldags svenska.

Boken utspelar sig i Stockholm på tidigt 1900-tal, där huvudpersonen är Doktor Glas. Han lever ensam och är missnöjd med sig själv, och jag fick den uppfattningen att han aldrig riktigt upplevt riktig kärlek, men ändå föreställer han sig den som något ljust och heligt.
Han arbetar som en omtyckt läkare och analyserar människor medvetet, inte minst sagt sig själv och sina drömmar. Jag uppfattade honom som filosofisk och lite deprimerad då han flera gånger i boken säger ”Liv, jag förstår dig inte”. Han längtar efter att få utföra någon sorts handlig i sitt ”meningslösa liv” och en dag får han chansen. Prästfrun Helga Gregorius kommer till honom och ber om hjälp med ett väldigt känsligt ämne. Hon vill att Doktor Glas ska hitta på en sjukdom åt henne så att hon inte behöver vara närgången med sin man. Hon har en älskare och i själva verket är hon otrogen mot sin man. Skilsmässa var inget alternativ på den tiden och Doktor Glas har aldrig tyckt om prästen, så när han sedan bli förälskad i henne, beslutar han sig för att hjälpa till. Det fungerar för ett tag, men när hon sedan kommer tillbaka och påpekar att hennes man har förgripit sig på henne, måste Doktor Glas komma på en lösning som ska hålla i längden. Till slut står han inför ett svårt moraliskt dilemma: "har man rätt att döda en människa för att rädda en annan?".

Boken är skriven med väldigt bra miljöbeskrivningar. Det gjorde att det blev lätt att skapa sig en målande bild av platserna han besökte, samt utseendet på till exempel människorna i boken. Språket är gammeldags svenska, men förutom språket så är den en aning filosofisk skriven, vilket gjorde att jag tyckte att det blev jobbigt vissa stunder att läsa. Ibland fick jag därför ha tålamodet till hands.

Den är uppbyggd med bland annat dagboksinlägg som är skrivna av Doktor Glas (ungefär var tredje dag) där dagarna är som kapitel. Det gör att boken visar hans perspektiv och syn på livet och endast vad han tänker och känner, det stod sällan om de andra rollernas känslor. Upplägget gör också att boken innehåller väldigt mycket tankar och den blir på så vis mer personlig och realistisk. Det tyckte jag var bra för på så vis får man som läsare ta del av hans inre och vad som rör sig i hans huvud och kan därför bli mer insatt i hans handlingar.
Det här var inte den sortens bok som jag skulle välja att läsa på fritiden. Därför skulle inte jag rekommendera den, men det är ju trots allt en klassiker som finns med på listan om ”De 100 bästa böckerna”.

Ronja Grenehed, NV10Ri

Föddes som ingen och blev något stort

En av världens 100 bästa böcker enligt Sverige är David Copperfield. Denna bok är skriven av Charles Dickens och är mycket eftertraktad just för att boken återspeglar Dickens barndom, likt en självbiografi.

Boken handlar om den faderlöse pojken David Copperfields liv från att vara en fattig pojke till en berömd författare. Genom tragiska händelser blir David omhändertagen av sin styvpappa och det är efter det som hans äventyr startar från att börja på internatskola till att rymma till sin tant Betsy Trotwood. Boken beskriver många speciella personligheter som får stor betydelse för David och det beskrivs fina porträtt av de kvinnor som David förälskar sig i under hans äventyrliga liv.

Charles Dickens levde mellan åren 1812- 1870 och var en brittisk författare från Portsmouth i England. Charles författarkonst var populär världen över och hans romaner har aldrig slutat tryckas i nya upplagor. Charles fick i 12 års ålder börja arbeta på en skokrämfabrik, för att hjälpa hans fattiga familj. Dock tjänade han inte särskilt mycket för att ens kunna mätta sin egen hunger. Som tonåring lärde sig David att stenografera vilket hjälpte honom att inleda sin karriär som journalist 1834. Romanen David Copperfield som Charles skrev utgavs året 1850. Boken är i stort sett en återspegling av Charles Dickens barndom och uppväxt. Allt är med i boken, som skokrämsfabriken, de hemska lärarna och juristutbildningen.

Charles skrev denna bok väldigt välformulerad och händelserik. Ibland är det till och med svårt att hålla reda på alla personerna i boken. Upplägget var bra strukturerat med korta kapitel och bilder från stycken från kapitlen. Språket var fyllt med ytterst lite oförståliga ord, vilket gjorde att det var väldigt lätt att hänga med i texten. Miljöerna i boken är väl beskrivna med både ett äldre och modernt språk genom att det utspelade sig under 1800-talet. Jag gillar dock inte denna upplaga av Rabén & Sjögrens klassiker genom att jag blev fruktansvärt störd av bilderna i boken under min läsning. Inte bara för att de placerades på konstiga ställen i kapitlen utan att det också förstörde bilderna jag skapat med min fantasi i boken.

Trots upplagan uppskattar jag denna bok fast att den inte ligger på min lista med de 100 bästa böckerna. Jag rekommenderar denna bok för nyfikna läsare som gillar händelserika äventyr fyllda med kärlek och spänning.

Regina Eriksson, NV10Ri

2012-03-06

Goethe och konsten att förhandla med djävulen

Att sälja sin själ till satan är ett uttryck som använts ända sedan biblisk tid. I boken ”Faust” behandlar Johann Wolfgang von Goethe ämnet ingående, och tar med läsaren på det spännande äventyret som hör ämnet till. Författaren, poeten och naturforskaren Goethe är född i Tyskland år 1749 och hade boken som sysselsättning under hela sitt liv. Verket kom att bli Goethes största och finns idag med på Svenska Akademiens lista över världens hundra bästa böcker. Faust är bokens protagonist, och hans karaktäristiska drag är kända i Tyskland sedan 1500-talet efter Christopher Marlowes bok ”Doctor Faustus”. Denna bok låg till grund för Goethes verk, som dock skulle komma drygt tvåhundra år senare.

Handlingen är uppdelad i två delar och klassificeras som någonting i gråzonen mellan tragedi och komedi på grund av dess tvetydiga slut. I handlingen träffar huvudpersonen Heinrich Faust på djävulen, som själv kallar sig Mephistopheles, varpå han skriver ett avtal med denne. Avtalet säger i korta drag att djävulen ska göra allt Faust önskar här på jorden, och i utbyte ska Faust göra allt vad djävulen önskar i helvetet. Därefter kommer de överens om att ifall Faust blir så nöjd med djävulen att han vill stanna i den stunden för alltid, ska han omedelbart avlida och därefter komma till helvetet.

Boken kännetecknas av de många olika litterära epokernas drag som återfinns genom hela texten. Även Goethes mystiska sida får sin tid i rampljuset då det kraftigt understryks att Faust inte söker makt genom kunskap utan snarare, som han själv uttrycker det, ”tillgång till övermänsklig kunskap som är otillgänglig för den dödlige.”

Hela handlingen upplevs som aningen förvirrande och känns faktiskt i början ganska seg och långtråkig. När Faust till slut stöter på djävulen börjar det hända grejer och handlingen får en helt ny vändning. Plötsligt blir det spännande att läsa och den ursprungliga förvirringen förvandlas till mystik i takt med att Goethe lever ut sina litterära fetischer. Efter att ha läst hela boken känner man sig inspirerad och blir påmind om hur extremt mycket utrymme den lämnar till överanalys. Boken är något som alla borde läsa och gestaltar vad en riktigt bra handling är riktigt bra trots sina många år på nacken, men gamla välrenommerade böcker rostar aldrig eller hur det nu är man brukar säga.

Goethe ger helt enkelt den klassiska metaforen behandlande själförsäljning till djävulen ett helt nytt ansikte, och han gör det enastående bra.

Filip Hallqvist, NV10Ri

Läsprojekt på Risbergska skolan

Klass NV10 fick som uppgift att läsa en bok från listan Världsbiblioteket där världens 100 bästa böcker röstades fram 1991. Som redovisningsform valdes denna blogg så nu ges vi läsare en möjlighet att under ganska många inlägg framöver få ett smakprov på några av de böcker som utsetts till klassiker. Jag är själv väldigt nyfiken på att få veta om många tycker att boken de läst hör hemma på topplistan.

Ale, bibliotekarie på Risbergska

2012-03-02

Hemligheter i varje familj

"Alla familjer har hemligheter." skriver regissören Lisa Ohlin i sitt förord till boken Simon och ekarna som kom ut 1985. Kanske sneglar hon på boken Anna Karenina från 1885 av Leo Tolstoj, som börjar med: "Alla lyckliga familjer är varandra lika, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt speciella sätt."

I Simon och ekarna får vi följa en familj som på ett sätt kan betcknas som lycklig, men som kanske mest kan kallas för kärleksfull, eller i frånvaro av rädsla, som författaren Marianne Fredriksson beskriver det.

Huvudpersonen Simon är adopterad, men vet inte om det. Han har tagits om hand av den robusta och varma mamman Karin, och den temperatmentfulle och politiskt engagerade pappan Erik. De har själva inte kunnat få barn, och tar sig an Simon som blivit "lämnad".

Det är krig ute i Europa och mycket ovisshet, men Simon växer upp i Eriks och Karins varma arbetarhem vid Göteborg, där man klarar av att hanka sig fram på Eriks lön från Götaverken. Det är långkok, vedspis, och enkla förhållanden med mycket hårt arbete och ransoneringar. Människor är tvungna att hålla ihop, att hjälpas åt och att börja jobba direkt efter skolan vid 14-15 år är det självklara för en ung man.

Allt kanske vore enkelt om inte det var så att Simon kände sig annorlunda. Han är liksom en som inte hör riktigt hemma, med andra intressen, annat utseende än sina kompisar. Han är mörkögd som ingen annan i omgivningen, och han har en så stark kunskapstörst. "Han är boklig och begåvad", säger lärarinnan. Och musiken! När han upptäcker musikens kraft är det som att något viktigt föds i honom. Som tur är finner han en kompis i Isak, vars pappa är framgångsrik bokhandlare. De båda delar läsintresset och kan följas åt i tonårens orolighet.

För Simon vill studera, men Erik och Karin tycker det kanske är att gå till överdrift, att förhäva sig. Man får inte bli "högmodig", för man ska helst gå i föräldrarnas fotspår... Eller ska man det?

Simon och ekarna utspelar sig under Andra världskriget. Utmaningarna för en ung människa på 1940-talet var många och delvis annorlunda mot idag. Men just för att de var så annorlunda blir jag extra nyfiken på att läsa vidare. Dels för att se hur hemligheten avslöjas och dels för att få vara i den här berättelsen där man kan både bära på stora hemligheter, vara olik och speciell, och samtidigt leva i en ganska lycklig familj.

Filmen Simon och ekarna, som bygger på boken, hade premiär hösten 2011.