"Alla familjer har hemligheter." skriver regissören Lisa Ohlin i sitt förord till boken Simon och ekarna som kom ut 1985. Kanske sneglar hon på boken Anna Karenina från 1885 av Leo Tolstoj, som börjar med: "Alla lyckliga familjer är varandra lika, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt speciella sätt."I Simon och ekarna får vi följa en familj som på ett sätt kan betcknas som lycklig, men som kanske mest kan kallas för kärleksfull, eller i frånvaro av rädsla, som författaren Marianne Fredriksson beskriver det.
Huvudpersonen Simon är adopterad, men vet inte om det. Han har tagits om hand av den robusta och varma mamman Karin, och den temperatmentfulle och politiskt engagerade pappan Erik. De har själva inte kunnat få barn, och tar sig an Simon som blivit "lämnad".
Det är krig ute i Europa och mycket ovisshet, men Simon växer upp i Eriks och Karins varma arbetarhem vid Göteborg, där man klarar av att hanka sig fram på Eriks lön från Götaverken. Det är långkok, vedspis, och enkla förhållanden med mycket hårt arbete och ransoneringar. Människor är tvungna att hålla ihop, att hjälpas åt och att börja jobba direkt efter skolan vid 14-15 år är det självklara för en ung man.
Allt kanske vore enkelt om inte det var så att Simon kände sig annorlunda. Han är liksom en som inte hör riktigt hemma, med andra intressen, annat utseende än sina kompisar. Han är mörkögd som ingen annan i omgivningen, och han har en så stark kunskapstörst. "Han är boklig och begåvad", säger lärarinnan. Och musiken! När han upptäcker musikens kraft är det som att något viktigt föds i honom. Som tur är finner han en kompis i Isak, vars pappa är framgångsrik bokhandlare. De båda delar läsintresset och kan följas åt i tonårens orolighet.
För Simon vill studera, men Erik och Karin tycker det kanske är att gå till överdrift, att förhäva sig. Man får inte bli "högmodig", för man ska helst gå i föräldrarnas fotspår... Eller ska man det?
Simon och ekarna utspelar sig under Andra världskriget. Utmaningarna för en ung människa på 1940-talet var många och delvis annorlunda mot idag. Men just för att de var så annorlunda blir jag extra nyfiken på att läsa vidare. Dels för att se hur hemligheten avslöjas och dels för att få vara i den här berättelsen där man kan både bära på stora hemligheter, vara olik och speciell, och samtidigt leva i en ganska lycklig familj.
Filmen Simon och ekarna, som bygger på boken, hade premiär hösten 2011.