2017-03-24

Våra kemiska hjärtan

Krystal Sutherlands debutbok heter Våra kemiska hjärtan och många har liknat den vid både Rainbow Rowells och John Greens böcker. På ett sätt kan jag förstå det men på ett annat sätt känns den unik. Hur som helst så är den riktigt bra.

Huvudpersonen är Henry James, en kille som går sista året på high school. Han är en romantiker som aldrig har varit kär men han har föreställt sig att när det händer kommer han att veta det; kanske hoppar hjärtat över ett slag? Det är dock inte vad som händer den dagen Grace Town kommer in i hans liv (i hans klassrum allra först för hon är ny i klassen). Hon såg egentligen högst normal ut men stack verkligen ut av flera skäl: 1. Hon var helt klädd i för stora killkläder. 2. Hon såg ovårdad och sjuklig ut ("Alltså, jag hade sett knarkare som såg friskare ut än vad hon gjorde den där morgonen.") 3. Hon haltade kraftigt och gick med käpp.

Henrys dröm sedan länge är att bli redaktör för skoltidningen och när han erbjuds den posten, tillsammans med Grace (båda är skrivartalanger) tackar hon nej och säger att hon inte skriver längre. Han lyckas övertala henne att vara med och så börjar deras oförutsägbara relation. Henry inser ganska snabbt att han håller på att falla för Grace men han vet inte riktigt var han har henne känslomässigt. Hon kommer och går i skolan, det händer saker mellan dem och sedan blir det ingen fortsättning. Sakta får han veta mer och mer om hennes bakgrund, om den fruktansvärda olyckan hon varit med om. Frågan är om inte hennes känslomässiga ryggsäck visar sig innehålla mycket mer än Henry (och du själv) kunnat ana.

Det finns så mycket humor i boken och den är full av bra formuleringar. Henry och hans bästa kompisar har en så skön relation och så är det i hans familj också. Språket i sig är en njutning för du vet aldrig riktigt vad som ska komma och ofta blir du glatt överraskad. Trots allt detta går det inte att komma ifrån att stämningen i boken också är väldigt mörk och jobbig. Det här är inte en förstakärlekshistoria omgiven av regnbågar och konfetti utan mer med regn och moln. Men många och starka känslor är det och boken är så läsvärd.

Ale, bibliotekarie på Kv/Ru

2017-03-06

Vad är du villig att riskera för kärlek?

Ingenting och allting av Nicola Yoon är en ungdomsroman för er som gillar böcker av till exempel John Green, Rainbow Rowell m.fl. Huvudkaraktär är Maddy som inte varit utanför huset sedan hon var bebis. Nu är hon 17 år. Anledningen är att hon har en sjukdom som gör henne allergisk mot allt och det kan döda henne. Hon lever ganska bra i sitt hus, med sin mamma och sin sköterska Carla. Hon läser mycket böcker och pluggar på distans och har rutiner hon följer. Men allt kastas upp och ner när Olly flyttar in i huset bredvid. Olly har svarta kläder och är smidig som en katt. Maddy vet att hon kommer att bli kär i Olly – och hon vet att det kommer att bli katastrof. Så småningom börjar de maila med varandra  men de får inte vara med varandra. Plötsligt vill Maddy annat med livet. Hon börjar fundera på om det verkligen är värt att överleva när man inte riktigt lever?

Den här boken är precis lagom kort med sina 300 sidor och precis lagom fylld av hjärteknipande kärlek. Men det är inte allt den är! När man lär känna Maddy börjar man fundera på hur man själv skulle göra i hennes situation och hur vill man själv leva? Är inte livet värt mer äventyr? Tro inte att ni vet hur boken kommer att sluta, den kan överraska!

Missa inte heller att Ingenting och allting kommer som film i sommar, Everything everything heter den då!


Amanda, bibliotekarie Virginska

2017-02-07

När hockeyn betyder allt...

"Sent en kväll i slutet av mars tog en tonåring ett dubbelpipigt hagelgevär i handen, gick rakt ut i skogen, satte vapnet mot en människas panna och tryckte av.
Det här är historierna om hur vi hamnade där."

Fredrik "En man som heter Ove" Backman är tillbaka med en ny roman. Första delen i en serie för att vara exakt. Men den här gången har han lagt humorn på hyllan, för i Björnstad är det mörkt, riktigt mörkt, och allt, precis allt, hänger på ortens juniorhockeylag.

Björnstad är ett samhälle någonstans i Sveriges glesbygd där affärer och arbetstillfällen minskar i takt med invånarnas framtidstro. Det enda som tycks kunna vända trenden är att juniorlaget vinner SM-guld. Då kanske kommunen kan starta ett hockeygymnasium. I Björnstad bor ungdomarna Amat, Benji, Kevin och Maja. Deras vägar ska korsas och staden delas i två läger.

Detta är en viktig bok som man läser med en klump i magen. Det är tufft att leva i Björnstad. Man fostras att vara "en riktig björn" och det krävs massor av mod för att stå upp för det man tror på. Det enda jag har att invända mot är att den är lite för lång, men samtidigt ryms väldigt mycket på de 470 sidorna. Klassfrågor, fördomar, könsroller, rädslor, lojalitet, skam, identitet och olycklig kärlek. Ja det känns i hela kroppen att läsa denna bok.

Backman skriver med kärlek till hockeyn, men samtidigt är det en uppgörelse med en negativ idrottsmentalitet som jag gissar att många känner igen sig i. Mitt tips är att leta upp ett exemplar av Björnstad, läsa och diskutera den med så många som möjligt. För bokens stora händelse har vi alla läst om i tidningarna och hört om på nyheterna. Igår, idag och imorgon...

2017-01-26

Poetisk, mystik och oförutsägbar

Ibland lyckas bokomslag förmedla något viktigt om innehållet och om du tittar till vänster på Wink Poppy Midnight av April Genevieve Tucholke och tänker på sagor och något vackert men kanske också mörkt så har den som illustrerat boken lyckats. Författaren har skrivit en berättelse som gör att du  stundtals undrar om du befinner dig i en av sagorna som Wink berättar för sina småsyskon.

Det finns tre huvudpersoner i boken. Wink, som är lite udda och kommer från en stor och ljudlig familj där mamman är spåkvinna och alla lever nära sagorna och naturen. Poppy, den vackra men mycket otrevliga tjejen i skolan och Midnight, den försiktige killen som varit kär i Poppy länge, länge. Det är när han blir granne med Wink och plötsligt får upp ögonen för henne istället som saker börjar hända. Även om Poppy oftast blivit irriterad på att Midnight följt efter henne som en hundvalp så gillar hon inte när hans idoldyrkan försvinner. Hon  bestämmer sig för att spela Wink ett spratt. Platsen för sprattet ska bli det omtalade huset i skogen. Huset som det sägs spöka i då den förre ägaren bara plötsligt försvann, eller är det sant att en kvinna knivdödade sin make där? Ingen vet riktigt men ingen vågar heller gå dit.

Poppys plan blir startpunkten för något oväntat, otrevligt och skrämmande. Saker du som läsare trott dig veta kanske faktiskt inte har hänt eller? Meningen på bokens framsida "A hero, A villain. A liar. Who's who?" blir plötsligt så talande och sann.

Det här en så fascinerande bok och väldigt läsvärd bok om du vill ha något utöver det vanliga. Stämningen är så speciell, på ett positivt sätt, och jag tyckte mycket om den. Så du som vill uppleva en berättelse som är unik, poetisk, sagoskimrande, mörk och oförutsägbar - här har du ett förslag!

Ale, bibliotekarie Kvinnersta/Rudbeck



2017-01-19

Vi är en av Sarah Crossan

"Är det inte lustigt vad folk bekymrar sig för när deras liv går som på räls." /Grace

Tipi och Grace är sexton år och föddes sammanväxta, förenade vid höften. Förutom utseendet är de väldigt olika, men är ändå en. Grace som är berättarjaget är lugn medan Tippi har temperament, vill röka, dricka och leva. All undervisning har de fått hemma för att slippa stirrande blickar och påträngande frågor. Men med en pappa som är arbetslös och dricker för mycket har familjen inte längre råd och tjejerna tvingas börja i en vanlig skola. Rådet deras lillasyster ger; om ni får kompisar - ta inte första bästa, det kan bli en social katastrof. Dealet dem emellan är; vad som än händer - bli aldrig kär!

Jag dras in i denna ovanliga story och vill läsa, vill läsa tills den är utläst. Och jag kan absolut inte avslöja mer utan att spoila. Läs och lär dig något om livet. Eller åtminstone att uppskatta det okomplicerade i att inte ha en sammanväxt tvilling.