En ensam livbåt

1914, bara två år efter Titanic, förliser oceanångaren Empress Alexandra. De som har tur kan ta sig till en livbåt. Runt dem finns bara himmel och hav. I en av dessa små båtar sitter 39 personer som av slump har hamnat tillsammans.  De är främlingar utelämnade åt varandra. Båten ligger lågt i vattnet och en enda klumpig rörelse kan innebära  slutet för dem alla. Det stora fartyget hann sända nödmeddelande innan det gick under. Nu är det bara att vänta.

Den som tar kommandot från start är en matros från fartyget. Han lotsar säkert livbåten bort från alla desperata, drunknande människor i vattnet. Det handlar inte om grymhet. Det handlar om överlevnad. De människor som inte lyckats få plats i någon av livbåtarna kan i sin förtvivlan och skräck dränka dem alla, med sin tyngd och hysteriska beteende.

 Chock, sorg, kyla och hunger. Ingen vet hur det gått för deras anhöriga. De fruktansvärda scenerna med drunknande människor runt om kring. Skriken, och gråten som alltefter tiden går tysnar och upphör i takt med att människor dör i det iskalla vattnet. Den första natten i livbåten är en mardröm....

Hjälp utifrån verkar dröja. Dagar och nätter avlöser varandra utan ett enda tecken på att någon är på väg för att rädda dem.

Charlotte Rogans bok "Livbåten" är en psykologisk thriller. Människa ställs mot människa under de mest extrema förhållanden. Som läsare är det svårt att slita sig från berättelsen. Spänningen är olidlig  Man måste bara få veta hur det går. Här finns inget övernaturligt, eller någon sjuk seriemördare, men det är ändå en av de mest obehagliga och otäcka böcker jag läst.