Sista sommaren med sin storebror?

Sarah Crossan har återigen skrivit en verse novel, en bok som innehållsmässigt är som en roman men samtidigt är och ser ut som dikter sammanfogade till en berättelse. Det innebär alltid väldigt korta "kapitel", som ofta har en slags rubrik som förtydligar handlingen. Själv älskar jag det här sättet att skriva på.

Moonrise heter Crossans senaste prisade bok som ännu inte finns översatt till svenska. Den inleds när telefonen ringer hemma hos Joe. Det är hans storebror Ed som blivit tagen av polisen. Han säger:

"They think I hurt someone.
But I didn't. You hear?
Coz people are gonna be telling you
all kinds of lies.
I need you to know the truth."

Resten av boken utspelar sig i nutid och då har det gått 10 år under vilka Joe inte träffat sin bror alls. Han dömdes nämligen till fängelse för mord på en polis och sitter på death row, väntades på sin död. Nu har Ed precis fått sitt avrättningsdatum fastställt och Joe bestämmer sig för att trots familjens motstånd hitta någonstans att bo i närheten av fängelset för att kunna träffa sin bror under vad som kan bli den sista sommaren.

Vilket värde har ett liv egentligen? Vad kan man förlåta? Hur säger man hej då för alltid? Är dödsstraff rätt?

Läs, tänk och bli berörd!

Ale, bibliotekarie på Ri