R.F. Kuang - Yellowface

 Det är så många saker med den här boken som säger mig att jag inte borde tycka om den. Den hamrar hem sin poäng lite väl övertydligt. Huvudkaraktären blir mer och mer osympatisk ju längre boken går. Den är för smal och ”meta” – den handlar om författare och deras problem med att få böcker publicerade. Den är socialt obekväm på samma sätt som serien ”The office”, vilket ger mig panik-känslor. Jag har svårt att relatera med hur amerikansk den känns.

Men ända kan jag inte lägga den ifrån mig.
Jag tror, mot alla odds, att R.F. Kuangs Yellowface är den mest känslomässigt engagerande bok jag läst på jag vet inte hur länge.
Jag tror jag tycker den här boken är riktigt, riktigt bra.

Storyn i korthet går ut på att vi följer två författare – en extremt framgångsrik och populär (Athena) och en som hankar sig fram och har svårt att få sina böcker publicerade (June). De är typ vänner, de har i alla fall känt varandra i flera år. Athena är av asiatiskt påbrå och har i hemlighet skrivit på sitt senaste mästerverk – ett epos om kinesisk krigshistoria. Efter en gemensam kväll på krogen hamnar våra huvudpersoner hemma hos Athena för lite drinkar. Det ena leder till det andra, och kvällen slutar med att Athena kvävs av fyllekäket och dör. I sovrummet hittar June det hemliga bokmanuset som hon i panik plockar på sig…

Det här leder så småningom till att June ger ut manuset under eget namn, spelar upp sitt eget asiatiska ursprung (som inte existerar) och helt enkelt utger sig för att ha gjort all research och skrivit boken själv. Det blir en enorm succé – men också början på ett liv baserat på lögner som får den ena värre konsekvensen efter den andra.

Som sagt, storyn låter navelskådande och smal, men jag lovar er – Junes liv efter att boken publiceras är en berg och dalbana som är en fröjd att följa!

//wegemo