Jag hade hört talas om Terry Pratchett redan som barn, men bara lyckats läsa ett par av hans barnböcker. Men jag visste att Discworld existerade...
En kollega till mig (engelsman naturligtvis) övertygade mig om att börja läsa böckerna om Discworld, så jag beställde ett par ljudböcker på engelska (inlästa av Tony Robinson). Sällan har jag skrattat så mycket.
Pratchett gör satir på aktuella politiska, kulturella och vetenskapliga händelser. Allt utspelar sig i en fantasyvärld, Discworld, en platt värld som balanserar på ryggen av en sköldpadda. I den första boken Magins färg (The colour of magic) kommer den första turisten till Discworld. Här humoriseras vår syn på pengar och främmande människor. I Små blå män ironiseras skottarna.
Men de bästa böckerna jag läst hittills (för jag har ännu inte hunnit igenom alla 37) måste vara Going postal och Making money som handlar om lurendrejaren Moist von Lipwig som riskerar att bli hängd för sina brott, men som får en andra chans som postmästare på posten i Ankh-Morpork (verklighetens London). Postverksamheten har länge gått på sparlåga i Ankh-Morpork och det blir upp till Lipwig att få igång ruljansen. Han uppfinner frimärken och får Golem att leverera brev.
Pratchett använder sig både av ordlekar och parodier i sitt skrivande. Fantasyvärlden blandas med fördomar om politik och mänskliga svagheter och resultatet är en skrattfest utan like.
Linn Dure, lärare Tullängsskolan
Bilden är hämtad från http://in-house-lawyer.blogspot.com