För sin bok I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig, fick Christina Wahldén Teskedsordens pris, 2010. Det är hon väl värd, tycker jag. För de två böckerna om den unga kvinnan Ombeni från Kongo, I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig och Min systers dotter har många pappor, tycker jag är hennes bästa. Och otäckaste.I böckerna får vi följa Ombeni som bor i en by tillsammans med sin mamma, pappa, bror och två systrar. De är fattiga men har det ändå ganska bra. Tills rebellerna kommer. Då slås allt sönder. Mamma, pappa och brodern blir brutalt slaktade, de tre systrarna våldtas och förs till rebellernas läger där de utsätts för systematiska våldtäkter. Ombeni lyckas till slut fly, hon lovar sig själv att hon ska rädda sina systrar. Men det kan hon inte, för när hon väl lyckats fly måste hon ta sig bort, så långt bort från lägret som möjligt. Till slut träffar hon den katolska syster Anne och med hennes hjälp lyckas hon fly ut ur Kongo och kommer så till det kalla landet långt upp i Norden, Sverige. Men hon kan inte släppa tanken på sina systrar. De är kvar hos rebellerna.
I den andra boken har Ombeni bott i Sverige ett par år. Plötsligt dyker hennes lillasyster, den truliga Maua upp. Hon har ett spädbarn med sig. Ett liten flicka som har många pappor för hon har blivit till i rebellägret. Maua och hennes lilla dotter Kitumaini flyttar in hos Ombeni. Men det bli ingen lätt tillvaro för någon av dem. De unga kvinnorna har ju båda upplevt de mest fasansfulla saker. Skrik, klagande läten eller nyhetssändningar kan utlösa panikattacker. Systrarna bråkar mycket och Maua orkar inte ta hand om Kitumaini. Dessutom visar tester att både Maua och Kitumaini bär på hiv. Därtill kommer hot om utvisning tillbaka till Kongo. Och så är det Isabell. Systern som blev kvar. Ombeni kan inte sluta tänka på henne.
Böckerna är berättade med ett så starkt engagemang att man nästan kan känna författarens energi mellan sidorna. Jag kommer att bära berättelsen om Ombeni och Maua och Kitumaini med mig. Och även om jag vet att Isabells historia är fruktansvärd vill jag att vi ska få veta hur det har gått för henne. Om inte annat för Ombenis skull.