2011-11-25

Övernaturliga krafter i Bergslagen

Högen av böcker jag vill läsa tornar upp sig, få se nu, vilken ska jag börja med? Kanske Hundpojken eller Kerstin Ekmans senaste? Kanske Moderspassionen, En dag, Tätt intill dagarna, The Music Lesson, Paul Austers nya eller kanske bara den tjocka, vackra blanka om julens traditioner? Jag ber dottern sprida ut dem alla i soffan, blundar och närmar mig trevande. Det bränner plötsligt till! Och där, under mina fingrar, ligger den: Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. En blomsterkrans prydd med fjädrar avbildas på omslaget. På den ligger en bok, blodröd. Blodet droppar ut över liljorna och vidare ut i ... ja, vadå?

"Apokalypsen börjar i Bergslagen" står det när jag vänder på boken. Månen har färgats mystiskt röd och sex tonårstjejer förts till en övergiven folkpark. Ingen av dem vet hur de har kommit dit. Jag bestämmer mig för att ge Cirkeln en chans. Den har ju faktiskt varit mycket omtalad i media och antagligen kommer den att bli mycket efterfrågad. Det här är inte vad jag brukar läsa men nu har jag alltså övertalat mig själv. Jag börjar läsa. Boken är bra.

Den är spännande, magisk och välskriven. Och, nej, den är inte förutsägbar. Den manar i själva verket till sträckläsning. Alltså: sex tjejer på samma gymnasieskola upptäcker plötsligt att något inte stämmer. De blir nämligen, helt oväntat och i korta stunder, osynliga för sin omgivning. Dessutom ser de att fullmånen är röd, blodröd, något som ingen annan ser. De här tjejerna är inte kompisar, men de känner varandra så mycket att de redan har hunnit bilda sig en hel del förutfattade meningar om varandra och alla har de tilldelats sina roller. Någon är mobbare, någon är skolans bimbo, någon är den mobbade, någon den duktiga flickan. Alla kommer de från olika hemförhållanden. Berättelsen börjar med att en kille på skolan tar sitt liv. Detta sker precis efter att han haft ett samtal med rektorn.

Jag har läst 130 sidor av drygt 500. Flickorna har just anlänt till folkparken. Jag har fått en föraning om vem som är den stora fienden (rektorn...?) Vaktmästaren på skolan har visat sig i folkparken och hans roll är något oklar, är han någon typ av schaman? Alla flickorna tror att just hon är den utvalda. Domedagen närmar sig, cirkeln sluts...och jag läser vidare.

Pernilla Tyrfors, bibliotekarie
Karolinska skolan

2011-11-14

Antiloper av Ester Roxberg

Debutanten Ester Roxberg har skrivit boken Antiloper som skildrar fenomenet tonårsdepressioner. Astrid och Ellen blev, helt otippat för de är ganska olika, bästa kompisar redan ettan på gymnasiet. Nu går de i trean och börjar planera för resten av livet och det första på listan är en gemensam resa till Barcelona. Men så börjar Ellen bete sig annorlunda och istället för att dela det jobbiga med Astrid drar hon sig undan istället. Genom små korta anteckningar får vi veta lite vad Ellen tänker, men annars är det Astrid som driver handlingen framåt. Astrid försöker stötta sin vän så gott hon kan samtidigt som hon känner sig sviken - varför berättar inte Ellen vad som händer, vad hon tänker? Långsamt glider de ifrån varandra, fast det kanske är livsviktigt att just det inte händer.

Boken genomsyras av en känsla av melankoli och sorg utan att för den skull kasta in läsaren i en känsla av total hopplöshet när boken är slut. Det beror kanske på att det inte är den som mår dåligt som kommer till tals mest utan det är Astrid, som bara skildrar sin vardag. Boken känns viktig då det är ett faktum att många unga mår psykiskt dåligt, ibland utan att riktigt kunna förklara varför. Sen ska man inte heller glömma att det är inte så lätt att vara den som står bredvid och måste vara stark. Särskilt inte om den som är deprimerad inte kan eller vill släppa in den som vill hjälpa.

Ale, bibliotekarie Risbergska

2011-11-02

Den långa sömnen

Den långa sömnen av Siv Widerberg
Det finns en mening med att läsa boken om Ramijr. Jag vet att människor flyr för sina liv, jag vet att människor gömmer sig, jag vet att barn blir apatiska. Allt vet jag, men jag känner inget i hjärtat.
Ramijr kommer till Sverige tillsammans med sin mamma och lillasyster. De har förlorat far/make, syster/dotter i hemlandet. De tillhörde den minoritet som inte längre var önskvärd när landets ekonomi blev sämre. Ondskan som drabbar är oerhörd men samtidigt begriplig. Vi värnar var oh en om det som är oss närmast, nästan till vilket pris som helst. Landet som beskrivs är fiktivt men min tankar associerar till forna Jugoslavien.
Siv Widerberg beskriver det som är så svårt på ett varmt sätt. Huvudpersonen Linn är bara tolv år och vill lära känna Ramijr och hans ursprung. Hon är en tjej som känner med sitt hjärta. Om unga tjejer är som Linn kommer världen en dag se annorlunda ut. Den här berättelsen berättar mer om flyktingars situation än något reportage i tidningar eller TV.
Vi behöver böcker som berör. Jag blev berörd.

Kristina Jilke
Lindeskolan