Debutanten Ester Roxberg har skrivit boken Antiloper som skildrar fenomenet tonårsdepressioner. Astrid och Ellen blev, helt otippat för de är ganska olika, bästa kompisar redan ettan på gymnasiet. Nu går de i trean och börjar planera för resten av livet och det första på listan är en gemensam resa till Barcelona. Men så börjar Ellen bete sig annorlunda och istället för att dela det jobbiga med Astrid drar hon sig undan istället. Genom små korta anteckningar får vi veta lite vad Ellen tänker, men annars är det Astrid som driver handlingen framåt. Astrid försöker stötta sin vän så gott hon kan samtidigt som hon känner sig sviken - varför berättar inte Ellen vad som händer, vad hon tänker? Långsamt glider de ifrån varandra, fast det kanske är livsviktigt att just det inte händer.Boken genomsyras av en känsla av melankoli och sorg utan att för den skull kasta in läsaren i en känsla av total hopplöshet när boken är slut. Det beror kanske på att det inte är den som mår dåligt som kommer till tals mest utan det är Astrid, som bara skildrar sin vardag. Boken känns viktig då det är ett faktum att många unga mår psykiskt dåligt, ibland utan att riktigt kunna förklara varför. Sen ska man inte heller glömma att det är inte så lätt att vara den som står bredvid och måste vara stark. Särskilt inte om den som är deprimerad inte kan eller vill släppa in den som vill hjälpa.
Ale, bibliotekarie Risbergska