What I saw and how I lied

Judy Blundell har skrivit en bok som utspelar sig i efterkrigstidens USA. Evie är 16 år och bor med sin mamma, Beverly, ett riktigt bombnedslag typ Marilyn Monroe. Allt Evie längtar efter är att få bli som mamman som i sin tur inte vill låta sin dotter växa upp riktigt än. Styvfadern Joe har nyss kommit hem från kriget och driver två framgångsrika affärer. Trots efter-krigs-lyckan anar vi att allt inte är så bra som man skulle önska. Joe får hemliga telefonsamtal ibland som alltid gör honom väldigt upprörd och en dag beslutar han sig för att de ska åka på semester. De kommer till ett Palm Beach när säsongen är slut och tar in på det enda öppna hotellet.

På hotellet blir de vänner med ett rikt par från New York och en kväll möter Evie den något äldre, filmstjärne-snygge Peter som hon blir smått föräldskad i. Snart visar det sig att Peter och Joe känner varandra sedan kriget och man förstår att Joe inte alls uppskattar att hans forna krigskramrat dyker upp hela tiden. Evie inser att det är mycket hemligheter som pågår runt omkring henne och som hon inte riktigt förstår. Vart tar hennes mamma vägen på eftermiddagarna? Vad är det med paret från NY egentligen och vad får Joe att bete sig så underligt?

Det jag gillar med boken är att tidsepoken är så bra skildrad med läppstift, rökning, klänningar med tyllunderkjolar och annat som hörde tiden till. Sedan vet du aldrig mer än vad Evie verkligen vet, även om du som läsare kanske kan läsa lite mellan raderna. När väl den stora katastrofen är ett faktum och bladen fallit från Evies ögon måste hon bestämma sig för hur hon ska agera.

Ale, bibliotekarie Risbergska

Kommentarer