2012-04-19

Rör mig inte! av Tahereh Mafi


Det var en spännande upplevelse att läsa denna bok! Den börjar med att vi blir presenterade för en mycket dystopisk värld, alltså en värld där allting tycks svart och hopplöst. Staten är styrd av en militant grupp, människorna lever i fattigdom, djuren dör, fåglarna har slutat flyga, och ja, det låter som om världens undergång är nära.

Allt som vi får veta får vi lära oss genom huvudpersonen Juliette. Hon sitter i bokens början inspärrad på ett slags mentalsjukhus på grund av sin speciella ”gåva” och vad den har orsakat. Om hennes hud rör vid någon annans dör denne ganska snart. Juliette brottas mycket med detta och ser sig själv som ett monster.

Så småningom får hon komma ut från sjukhuset där hon varit under cirka tre år och hon förs till en man som vill utnyttja hennes ”gåva” till sina onda ändamål. Som tur är finner hon hjälp hos en annan ung man, Adam, som vill hjälpa henne. Med hjälp av bland annat Adam kan Juliette få chansen att få ett annat slags liv och det blir inte alls vad man har väntat sig och saker och ting visar sig inte riktigt vara som de ser ut.

Vad som drog mig till boken var till stor del hur den var skriven. Mafi skriver med upprepningar och överstrykningar och hon använder sig av många vackra nyskapande metaforer. Det är en spännande bok och man vet inte alls hur det ska sluta. Det är en blandning av action, science fiction och romantik. Man vill veta mer och som tur är kommer det mer! Detta är nämligen första delen i en planerad trilogi.

 Lovisa Jacobsson, Biblioteksassistent

2012-04-11

Hungerspelen är så bra!

Fortfarande lär det finnas några stycken som ännu inte läst Hungerspelen, första delen i Suzanne Collins trilogi. Jag skriver för er, för jag tycker så mycket om boken! Jag har precis avslutat andra delen som heter Fatta eld, och jag hoppas snart kunna få tag i del tre, Revolt. För Hungerspelen väcker begär att läsa mera, av nyfikenhet och sympati med personerna man får lära känna i boken, av längtan efter att få veta mer hur allt ska gå.

Även filmen Hungerspelen är bra, inte minst pga den underbara Jennifer Lawrence (som även kan ses i Winter's bone som kom 2010). Hon spelar den faderlösa Katniss Everdeen, som bor med mamma och lillasyster Pim i ett fattigt gruvdistrikt någonstans i nuvande USA, i en obestämd framtid. För att familjen ska slippa svälta jagar Katniss ute i det vilda, ofta tillsammans med bäste vännen Gale. Det finns 12 distrikt i Panem, som riket kallas, och Katniss hemdistrikt, nr 12, hör till de eländigaste. Men det finns även några rika, välförsörjda disktrikt med gott om mat och stark framtidstro.

Varje år ordnas Hungerspelen, en tävling som utspelar sig i ett slags vildmark, där två ungdomar från varje distrikt i Panem kämpar på liv och död för att en till sist ska stå som enda överlevande av alla medtävlande. Hela tävlingen direktsänds på TV som spektakulär mediaunderhållning, för att förena alla distrikten och för att väcka fruktan, styrd av den allsmäktige Mr Snow.

När så lillasyster Pim blir uttagen till årets Hungerspel vid den stora ceremonin på torget hemma i Distrikt 12, erbjuder Katniss sig omedelbart att ta lillasysterns plats för att rädda Pims liv. Katniss tapperhet väcker stor uppmärksamhet och respekt, och också förväntningar på något utöver det vanliga. Till spelen utses också Katniss skolkamrat Peeta Mellark, och de två förs bort till en kamp om livet fylld av omöjliga och svåra överväganden i stridens hetta!

Peeta avslöjar snart att han varit förälskad i Katniss sålänge han kan minnas, vilket gör Katniss osäker: Är det ett sätt att ingjuta falsk trygghet som kan leda till att han dödar henne enkelt, eller menar han allvar? I vilket fall har Katniss lovat Pim att vinna Hungerspelen för att kunna återvända till systern och mamman, så hon måste ju vara beredd på att ta Peetas liv om så krävs.

Hungerspelen är en mycket spännande bok, som man önskar inte ska ta slut. Författaren Suzanne Collins måste ha läst mycket i sitt liv för att skapa den här världen, både sagor, science fiction och hjältinne-dramer. Hon berättar både på ett överraskande och intelligent vis, och historien rinner fram av äventyr! Men framför allt: Hon har nog funderat en hel del på TV:s roll i samhället och vad som styr människors tankar och handlingar. Hungerspelen blir på så sätt som en rå, men smart och ärlig bild av vår tid.

2012-04-02

Människans hopp vs. grymhet

Jag har precis läst en bok på vars baksida det står "[...] som kommer att ta andan ur dig och inte lämna dig oberörd." Det stämde med besked.

I
Strimmor av hopp av Ruta Sepetys skildras vad som blev många människors öde under Sovjetunionens ockupation av baltstaterna under andra världskriget. När boken börjar har 15-åriga Lina i Litauen, hennes mamma och lillebror 20 minuter på sig att packa och göra sig klara för avfärd. Den sovjetiska säkerhetstjänsten väntar vid dörren. De packas ihop i en smutsig tågvagn tillsammans med många andra, precis som boskap. Parallellerna till judarnas historia är stundtals påtagliga. Ingen vet vart de ska eller varför och umbärandena blir många och omänskliga.

Som en röd tråd genom hela boken finns Linas längtan efter sin pappa vars öde de inte vet något om. Hon lever på hoppet att han på något mirakulöst sätt ska hitta dem genom att någon av alla teckningar hon gör och skickar iväg.
Det första längre stoppet på resan blir på ett kollektivjordbruk i södra Sibirien. Där får de slita hårt hela dagarna för en väldigt liten brödranson. Det gäller att vara smart och modig om man ska kunna göra livet lite mer uthärdligt. Efter mindre än ett år flyttas familjen ytterligare en gång, den här gången är slutdestinationen nära kusten till Norra ishavet, Arktis. Om de trodde att livet inte kunde bli värre så inser de snabbt att de hade fel.

Som ni förstår är det här ingen feel good-bok; det var längesen jag grät så mycket efter att ha lagt ned en färdigläst bok i mitt knä. Samtidigt är det en bok om människors anpassningsförmåga, kärlek, vänskap och att kunna glädjas åt det lilla. Framför allt visar boken hur enormt viktigt hoppet är för att man ska kunna stå ut med det outhärdliga och förhoppningsvis överleva. Och ja, jag erkänner att jag har en benägenhet att tycka om böcker som skildrar ett historiskt skeende. När man efteråt bär med sig en kunskap om något som faktiskt hänt på riktigt. Läs den och förhoppningsvis växer du precis som jag en aning som medmänniska.

Ale, bibliotekarie Ri