Lisa Linder - Presidentens dotter

 


Svensk sci-fi/dystopi med tydlig inspiration från en feministisk klassiker.

Låter det stökigt?

Det är det, men det är också charmen med Presidentens dotter skriven av Lisa Linder.

Klimatkatastrofen är ett faktum, storyn utspelar sig i ett översvämmat Stockholm som naturen börjat återerövra. Gatorna är fulla av grönska, brottsligheten är nere på noll och vapen existerar inte. Samhället påstås vara mer jämställt än någonsin, ändå är det kvinnorna som styr och många män känner sig marginaliserade.

Vi följer en ung man som heter Maxim. Han stammar svårt, är utstött i skolan och han bor själv med sin alltmer sunkiga och uppgivna fader. Han har det rätt tufft – men det hindrar honom inte från att drömma om Veronica som han ibland ser på skolan. Hon råkar dock vara dotter till Nordens president och fullständigt ouppnåelig, särskilt för en sådan som han.

Så småningom kommer Maxim i kontakt med ett nätverk som heter Managram. Det är en grupp som vill utforska sin manlighet och utvecklas som människor. Maxim gillar nätverket till en början, han får nya vänner och de hjälper honom att känna sig mer självsäker – men Managram är kanske inte fullt så oskyldigt som det först verkar…

Den här boken är otroligt förvirrande de första tre-fyra kapitlen. Mycket av samhället och världen som boken utspelar sig i förklaras på en gång, och det är en hel hög med påhittade namn på alltifrån flygande skotrar (zhulipeder), till slangord, till framtida hjärnskrynklare (psykomentalister) som dyker upp utan större förklaring. Författaren går lite till överdrift med alla påhittade ord, men det är också ett ganska klassiskt knep i sci-fi-böcker. Saker förändras hela tiden, det vore konstigt att beskriva en framtid där allt är som vi känner det idag. Men när du väl börjar greppa alla nya uttryck målar sig en förvånansvärt djup story om radikalisering, jämställdhet och klasskillnader upp.

Det är inte den bästa bok jag någonsin läst, men jag är väldigt spänd på att läsa fortsättningen på denna historia. Ge den en chans! 😊 

(Klassikern jag syftade på i början är Brantenbergs Egalias döttrar förresten) 

                                                                                                                                ///David på Karro