På Pressbyråns kundtoalett sitter Hilda. Framför henne ligger ett graviditetstest. Snart har de fem minuterna gått, snart är det dags att vända på det. Är det ett eller två streck?
Hilda hamnade här för att hennes pojkvän gjorde slut. Kanske.
Det kanske hade hänt ändå. Om det är pojkvännen som är pappan vill säga. Problemet
är att hon inte vet vem pappan är. För efter att pojkvännen gjorde slut kom det
två kandidater till. Brorsans bästa vän och Hildas lärare. Inget alternativ är
bra.
När graviditeten är ett faktum bestämmer sig Hilda att hon
har nio månader på sig att lista ut vem som är pappan. Eller snarare; vem hon
vill ska vara pappa. Samtidigt pågår sista året på gymnasiet, vänner och kyrkans
ungdomsträffar. Att berätta för sina föräldrar att man haft oskyddat sex och nu
är gravid är dessutom väldigt jobbigt, även om man hade vetat bombsäkert vem
som var pappan. Att hon är dotter till en pastor gör inte saker direkt lättare
heller.
Med knäppta händer på Pressbyråns kundtoalett är ofta
rolig och lättläst. Ibland kan det bli irriterande när en huvudperson vägrar
berätta vad som pågår för sina närmsta men Annelie Adamsdotter gör Hildas
agerande trovärdigt. Ett agerande som inte alltid är helt ansvarsfullt men
fullt förståeligt. Detsamma gäller Hildas kluvna känslor till föräldraskapet.
Hon vill vara ansvarsfull och ge barnet en bra framtid, samtidigt som hon är
ung och graviditeten verkligen inte var planerad.
En annan bra komponent i boken är familjens kyrklighet. Både
Hildas mamma och pappa arbetar i kyrkan och Hilda själv ber ofta till Gud. Men
religionen är varken ett hinder för hennes beslut eller en orsak till skam. Beslutet
om att inte göra abort är helt hennes eget och Hilda känner tveklöst att Gud
hade varit okej med en abort. Likaså är han okej med att ligga med sin lärare,
ljuga för sina föräldrar och ha oskyddat sex innan äktenskapet. Han är
förstående helt enkelt. Och det kan Hilda behöva.
Elvira, Virginska gymnasiet