Det här är en bok som det skrivits och pratats mycket om den senaste tiden. Det beror säkert på att varje person som läser den vill sprida budskapet om hur bra den är vidare. Dessutom - har man haft en riktigt häftig läsupplevelse vill man ju prata om det!
Tjugo år - två människor
Dexter och Emma ses då och då. I mitten av 1990-talet går de skilda vägar några år. De har för lite gemensamt, Dexter beter sig illa, Emma känner sig sviken.
Men deras vägar möts igen. Och bandet finns kvar mellan dem. Vänskap? Eller kärlek?
Rolig och sorglig
Boken är väldigt rolig och komisk. Den är också rörande och lite sorglig. Man lär känna Emma och Dexter som om de vore ens egna vänner. Och när man lägger ifrån sig boken efter att ha läst klart den saknar man dem, precis som man gör med riktiga vänner.
Johanna, bibliotekarie
Tjugo år - två människor
En dag handlar om en och samma dag i två personers liv under tjugo år! Varje år den 15 juli från 1988 till 2007 dyker vi ner i Emma och Dexters liv. Första gången vi träffar dem har de precis tilbringat en natt tillsammans. De har gått på samma universitet i fyra år, men det är först den här natten, när de har tagit sin examen och är på väg ut i livet åt var sina håll som de första gången kommer varandra lite närmare. Något händer den där natten, någonting väcks hos dem båda. Är det vänskap, eller är det kärlek? Dagen därpå säger hej då, vi ses och går ut i livet.
De håller kontakten och under tjugo år får vi följa dem. Emma tragglar på med trista jobb och sunkiga boenden, en komisk pojkvän och så småningom en gift älskare. Dexter glider in i mediavärlden och lever flott och tjusigt, byter flickvänner nästan varje dag, dricker alldeles för mycket.
Dexter och Emma ses då och då. I mitten av 1990-talet går de skilda vägar några år. De har för lite gemensamt, Dexter beter sig illa, Emma känner sig sviken.
Men deras vägar möts igen. Och bandet finns kvar mellan dem. Vänskap? Eller kärlek?
Rolig och sorglig
Boken är väldigt rolig och komisk. Den är också rörande och lite sorglig. Man lär känna Emma och Dexter som om de vore ens egna vänner. Och när man lägger ifrån sig boken efter att ha läst klart den saknar man dem, precis som man gör med riktiga vänner.
Johanna, bibliotekarie