En del människor tycks ju ha en benägenhet att ställa till det för sig mer än andra. Mike Larsson från Tomelilla i Skåne är en sån.
Nyss utsläppt från Kirsebergsfängelset är han på väg mot sitt nya liv, utan kriminalitet och snedsteg. Från att tidigare åkt in och ut på anstalterna har Mike Larsson definitivt bestämt sig för att lämna den brottsliga banan. Nu får det vara nog. Hans längtan efter tonårssonen Robin överskuggar allt. Men det förflutna flåsar honom i nacken gång på gång, och Dragan, hans nye arbetsgivare på skrotfirman är inte "Guds bästa barn". Snart har Mike ovetandes nystats in i nya "affärer" och problemen växer. Sonen Robin har det heller inte lätt. Han bär på en ursinnig vrede, över vuxnas svek i allmänhet och fosterpappans övergrepp mot honom i synnerhet. Robin tar sin tillflykt till ett främlingfientligt ungdomsgäng där hämnd är en gemensam hobby. När så lokaltidningens journalist fångar Robin på bild i samband med ett nattligt rasistdåd med gänget, är katastrofen är ett faktum. Men i denna skarpa tragedi om utsatta vuxna ooch barn i ett Sverige långt från mediernas strålkastarljus finns även annat än sorg och smärta. Där finns den trofaste Rolle som sjlävklart öppnar sitt hem för Mike och Robin, den åldrade lärarinnan Ragnhild med ett gott öga till Mike och Amela som bär på en hemlighet.
Mike Larssons rymliga hjärta är en skaplig spänningsberättelse om de som hamnat snett och knappast har en chans att ställa saker till rätta igen. Men Olle Lönneaus spekulerar inte i de utsattas förnedring utan skildrar deras öden med varm hand. En god(-hjärtad) bok.