Kärlekens historia börjar i dagens New York där vi först möter Leo Gursky, en 70-årig pensionerad låssmed, som på grund av sin judiska bakgrund tvingats lämna Polen och bege sig till USA under andra världskriget. Som ung skrev han en roman, Kärlekens historia, om sin kärlek till Alma. Denna roman och Alma har båda gått förlorade vid flykten från Polen. Kärleken Alma reste i förväg till Amerika, och gifte sig med en annan man i övertygelsen att Leo omkommit under kriget, och manuskriptet till boken som han lämnat till sin gode vän "försvann". Men när Alma och Leo skiljs i ungdomen finns frukten av deras kärlek kvar. I Almas mage växer ett nytt liv som Leo är far till, och det försvunna manuskriptet har tagits hand om och publicerats, om än i annat namn.
En annan Alma är det andra berättarjaget. Hon är 14 år och döpt efter huvudpersonen i den bok som hennes döde far fann på ett antikvariat i Buenos Aires, Kärlekens historia. Alma sörjer sin far, men sörjer inte lika mycket som sin mamma som håller på att gå under av sorg, varför Alma letar efter en ny man i mammans liv.
Saknad och känslan av förlust förenar de två berättarjagen, men också deras hoppfullhet och spirande känsla av att allt ändå inte är förlorat.
Krauss har skapat en väv av människoöden som griper in i varandra och förändrar varandras liv i ett raffinerat romanbyggande. Trots en mängd trådar och händelsförlopp som rör sig mellan nu och då, Europa, USA och Sydamerika så lyckas Krauss hålla ihop det hela och skapa ett sammanhang. Det är en underbar bok där människor trots historiens svarta hål och deras egen ångest lyckas inge verkligt hopp!"Ord för allt", skriver Leo på förstasidan av ett nytt manus. Så är det i Nicole Krauss böcker. Hon finner ord för allt. Läs henne!
Kajsa
P.S. Jag läste nyligen Nicole Krauss' Det stora huset, som också kommit ut på svenska. Det är också en väldigt bra bok som jag vill tipsa om, precis som hennes första bok Man utan minne. Men börja gärna med Kärlekens historia. Den är underbar. /D.S.