Exakt hur mycket kan och får man egentligen tycka om sin nya låtsasbrorsa? Alltså man kan ju inte tycka om honom så. Eller kan man det? Berättelsen börjar med att Ninas mamma har en internetdejt. Och nu ska de träffas. I Luleå, på nyårsafton. Problemet är bara att Nina inte alls vill fira nyår i Luleå med mamma, nya dejten och dejtens två söner. Så klart inte. Men det hela blir ändå ganska bra. Och laddat. Så småningom väldigt laddat.Berättelsen handlar främst om Nina och om en av den nya "brorsorna", Daniel, och det är också ur deras synvinklar historien berättas. Det är lätt att identifiera sig med personerna i boken, och författaren lyckas förmedla både den osäkerhet och det intresse som Nina och Daniel känner inför varandra. De blir båda levande karaktärer, inte minst genom att deras farhågor och rädslor blir tydliga i berättelsen. Den här osäkerheten - och ibland också svartsjukan - finns också med i bådas kompisrelationer. Daniel börjar t.ex. helt plötsligt att umgås supermycket med Sigrid, och det måste ju betyda nåt? Och Nina tycker säkert att Wille, den andra brorsan, är mycket mycket roligare att vara med än Daniel.
Det är en spännande resa huvudpersonerna får vara med om, och berättandet är rappt i oftast ganska korta stycken. Det gör den lätt att läsa. Kort sagt är Min brorsa typ en bladvändare som jag tror att många kan känna igen sig i.