För en del är kärleksäventyr ett kittlande spel, med många troféer för den som är beredd att kallhamrat avverka hjärtan på löpande band.
I boken En gång av Margaret Wild möter vi hjärtekrossaren Gabe som sparar på brustna hjärtan. För ingen kan som Gabe fånga tjejernas intresse, få dom på kroken och sen sticka. Gabe är onåbar. Han ordnar hemliga fester i föräldrafria hus med sina två kompisar Al och Bram. De tre killarna kompletterar varandra. Gabe fixar tjejerna, Al står för spriten och Bram är hjärnan bakom förberedelserna.
Från ingenstans dyker Helen med det glittrande leendet upp på festen och undrar om Gabe vill dansa. Gabe nobbar dansen, men de börjar direkt prata och det är som om allt bara stämmer. Gabe berättar om breven under sängen från sin mamma Sjöjungfrun och Helen lägger sin arm om honom. Deras möte denna enda gång blir magiskt. Livet därefter blir aldrig mer detsamma. Helen, den kloka, som ser längre än till Gabes förföriska yta, kastar sig rakt ut i äventyret med Gabe och de hittar ett flyt just där och då, på en plats dit ingen annan når. Ett möte en gång kan förändra allt! Och denna berättelse är en underbar historia om just detta, berättad i diktens form.
En gång är en lyrikroman med mycket handling som får ett tempo och en rörelse genom att dikterna är så innehållsrika och pendlar snabbt mellan de olika personernas yttre verklighet och den inre. Jag tycker Wild har skrivit en riktigt bra berättelse om unga människor som var och en lever i ett flertal skilda världar, i roller som man inte trivs med, inte valt själv och som är riktigt tunga att spela. Då är det befriande att Wild ändå visar att människorna i boken utvecklas och är starka nog att med lite hjälp från andra ta sig an nya, förhoppningsvis självvalda roller.
Det är på en gång lätt att läsa och lätt att tycka mycket om den här boken.