Baksidestexten är hemsk: "I skolan blir hon misshandlad av två pojkar. Hemma blir hon det av sin mamma".
Bokens huvudperson, Johanna är 14 år. Hon har av jämnårige Vedin och hans kompisar blivit utsedd till offer och hackkyckling. Vedin tar ut alla sina aggressioner och allt sitt hat på Johanna. Johanna klär sig i dubbla lager med kläder för att det ska ta mindre tid för Vedin att komma åt henne. Hon blir sparkad, slagen, spottad på, kallad hora och allt annat. Varje dag.
Hemma finns fina lillebror Linus. Och mamma. Mamma som inte orkar och klarar av att vara mamma. Som misshandlar Johanna både psykiskt och fysiskt.
Jag finns, är en bok jag inte hade det minsta lust att läsa. Men jag läste boken ändå och på något sätt att jag glad att jag gjorde det. Glad är väl fel ord i sammanhanget. Jag är tacksam över att jag fått en inblick i en verklighet som är många ungas vardag. En vardag fylld av hot, våld, rädsla och frukan.
För de vuxna i den här boken gör att jag skäms att vara vuxen, skäms över hur fega och flata vi är när det gäller att se och att göra något. Ibland kan det räcka med att säga ifrån med kroppsspråket eller en blick, att markera att hit men inte längre. Men ibland måste man våga agera mer tydligt och bestämt. Det viktiga är att vi gör något, för den makten och det ansvaret har vi som vuxna.
Boken är inte svår att läsa förutom att innehållet är tungt. Hur det går för Johanna i Jag finns, måste du ta reda på.