Vem är du Johanna?

Huvudpersonen Johanna är 5 år när mamman bestämmer sig för att lämna Island och flytta tillbaka till Sverige tillsammans med sin dotter. För Johanna blir det starten på en uppväxt präglad av utanförskap. På dagis och i skolan är det ingen som tror på henne när hon berättar om sin farmor, pappa och hästarna på Island.

Johanna dras till det närbelägna stallet och lyckas så småningom bli accepterad i gänget. Favorithästen Kasper blir den som får ta emot hennes känslor och innersta tankar. Mamman förmår inte komma nära, vill inte se hennes längtan tillbaka till Island och pappan drar sig undan. Farmodern fortsätter att ringa och blir tillsammans med favorithästen den länk som håller Johanna uppe.

När ridskolan håller på att förfalla på grund av ägarnas missbruksproblem måste stalltjejerna själva ta hand om skötseln av både djur och stallar. Pengarna sinar och de har svårt att få ihop till foder. När så några föräldrar till sist engagerar sig och tar dit en veterinär så visar det sig att alla hästar är i väldigt dålig kondition, även Kasper.

När Kasper skickas till slakt så brister allt för Johanna. Ångest och dåligt samvete över att inte ha kunnat rädda sin häst gör att hon dras in i destruktiva miljöer. Till slut inser mamman att hon inte räcker till och i ett försök att få Johanna att hitta fotfästet igen köper hon en flygbiljett till Island som Johanna motvilligt tar emot.

Johanna är efterlängtad. Hennes ankomst signalerar något nytt för både pappan och hennes farfar som finns kvar hemma på gården. Farmodern däremot är mycket dålig och inlagd på sjukhus. Den förlorade dottern är nu tillbaka och allt ska bli förlåtet och helat. Det är inga små krav som ställs på en tonårstjej. Som tur är finns hästarna kvar.

Det här är en mycket fin berättelse som jag faktiskt gråter mig igenom. Visst, man kan se det som en "hästbok", för det är det på sätt och vis, men framförallt är det Livet. Lin Hallberg skriver med stor respekt för både hästar och tonårstjejer, tack för det.

Pernilla Tyrfors, bibliotekarie, Karolinska skolan

Kommentarer