I "Gå din väg men stanna" får vi följa Hanna, som vi mötte i " Hon går genom tavlan ut ur bilden", nu som vuxen etablerad författare. Hanna mår fortfarande dåligt, hon har ätstörningar och kraftig ångest. Detta lyckas hon dölja i sitt professionella liv, hon åker runt på skolor och bibliotek och pratar om sitt skrivande och sina böcker. Men ibland tvingas hon lämna återbud...."magsjuka". Det finns tillfällen när hon lämnat ett hotell och ska resa hem och hon inte vet var hon är. Ångesten har ett fast grepp om henne samtidigt som hon äcklas av sin kropp och det kvinnliga i henne.
Hanna möter en kväll Alex ute på krogen. De blir förälskade och hon inser snart att hon också ska dela Alex med hans två barn. Det går inte så bra, hon tvingas låtsas inför både Alex och barnen. Alex talar om för henne att han förstår att hon är sjuk och att han vill hjälpa henne.
Hanna går i terapi och äter lugnande medel. Hon flyttar runt och känner sig enbart trygg i Alex närvaro.
Kärleken mellan de båda är stark men hon får kämpa med sin ångest, känner skuld och skam. Under tre år, den tid boken utspelar sig, skriver hon, går i terapi och tablettintaget ökar. Hon lurar till sig pengar för att kunna hetsäta, Alex har gett henne restriktioner vilka hon bryter.
Kärleken mellan Hanna och Alex finns där hela tiden. Det är sällan jag känner sådan äkthet beskriven, men så är ju Johanna Nilsson en språkets fjäril. Berättelsen bara rinner på och det finns inte ett uns av babbel.
Jag kan från djupet av mitt hjärta varmt rekommendera denna fristående fortsättning på "Hon går genom tavlan ut ur bilden!
Kristina Jilke
Lindeskolan, Lindesberg