Författaren Katarina von Bredow är populär. Hon lånas och läses ständigt, främst av unga tonårstjejer, i alla fall på vår skola. Jag har gått och sneglat på hennes böcker och tänkt: "Vad är grejen, är böckerna verkligen så bra?". Så i en läslucka mellan två andra böcker suger jag tag i hennes debutbok, Syskonkärlek. Och redan från första sidan är jag fast! Hon har den fantastiska förmågan som författare att med en gång snurra in läsaren i berättelsen, sen släpper hon inte taget om en förrän man kommit till sista sidan.I Syskonkärlek är det syskonen Ludvig och Amanda vi får följa under en omtumlande period i mitten av 1980-talet. Amanda är berättaren. Redan från början får vi veta vad det handlar om; syskonkärlek utöver det vanliga. Förbjuden syskonkärlek. För Ludvig och Amanda älskar varandra så mycket att det inte alls är passande. Syskon ska väl inte vilja ha sex med varandra? Och syskon ska väl inte ha sex med varandra?! Men så blir det. Och författaren lyckas med att göra det hela begripligt och inte ett dugg äckligt eller snuskigt. Men Amanda och Ludvig våndas och jag som läsare våndas med dem. För vi fattar ju: det här är inte bra, det här är inte alls okej. Hur ska det sluta? Det kan väl aldrig gå väl?
Hur det går för Ludvig och Amanda tänker jag förstås inte berätta, det får du ta reda på själv. Det är en mysig och lite magisk läsupplevelse du har framför dig.
Johanna, bibliotekarie, Virginska skolan