Jacob har en farfar som alltid varit lite egen. Full av berättelser som för en liten pojke låter helt fantastiska men som Jacob tvivlar på allt mer ju äldre han blir. Sedan är det alla gamla fotografier som hans farfar har. De ser så konstiga ut, de måste ju vara manipulerade för det kan ju inte finnas barn som svävar ovanför marken eller som lyfter tunga stenblock. Eller? Jacobs farfar berättar om och om igen om ett barnhem han bott på, Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Det låg på en ö i Wales och där måste barnen måste bo för komma undan monstren som vill skada dem.
Efter ett skräckfyllt telefonsamtal där Jacobs farfar säger att monstren är på väg hittar Jacob honom döende utanför sitt hus. Han ser söndersliten ut kring midjan. "Hitta fågeln. i loopen. På andra sidan den gamla mannens grav. Den tredje september 1940" är vad farfadern säger innan han dör. När Jacob lyfter blicken och tittar in i skogen tycker han sig se ett monster som skulle kunna vara hämtat ur hans barndoms mardrömmar. När han hittar ett brev från Miss Peregrine till sin farfar, daterat för 15 år sedan, känner han sig tvungen att åka till ön och leta efter barnhemmet och dess föreståndarinna.
Det han möts av är inte alls vad han väntat sig... Ibland överträffar verkligheten dina vildaste fantasier.
Utifrån en mängd ovanliga fotografier har författaren Ransom Riggs vävt en oförutsägbar och mystisk berättelse. Ett oväntat grepp som är väldigt effektfullt. Riggs målar upp en scen och det låter helknasigt men så vänder du på sidan och där finns ett fotografi som illustrerar det han just beskrivit. Så häftigt. Och Bilderna måste ju vara manipulerade, eller? Fotografierna är fascinerande och tillför berättelsen en extra dimension som förhöjer njutningen av läsningen.