Boken börjar på ett härbärge för unga, struliga pojkar där vi möter en kille som inte vill berätta vem han är. Det enda han faktiskt vet är att hans morfar brukade kalla honom Chap. När personalen på härbärget visar honom en bild på en kille som vid första anblicken ser ut precis som han själv inser han att han står inför ett val: att blir någon - att få ett sammanhang - eller fortsätta att vara ingen. Längtan efter tillhörighet blir förstås för stor för Chap. Han går ut från härberget som Cassiel, en kille som varit försvunnen i två år.
Samhörighet är viktigt, men att leva som någon annan är inte så enkelt. Chap brottas med att lära känna ”sin” familj och sig själv som Cass och han är inte alls säker på att han gillar vem denne verkat vara. Samtidigt lever han med en ständig rädsla för att bli avslöjad. Den situationen är nästan outhärdlig och just när han tänker ge upp möter han en kille som av särskilda skäl hela tiden varit helt säker på att Cass blivit mördad. Då var det dock ingen som trodde honom. Chap inser att han inte kan sticka utan att försöka ta reda på vad som verkligen hänt Cass. Och vem är han själv egentligen?
Det här är en bok som gör att du under 300 sidor (typ hela boken) befinner dig i konstant spänning. Jag var fruktansvärt nyfiken på hur det skulle gå för Chap som Cass, samtidigt som jag nästan bävade för vad som skulle hända. Blir han avslöjad och var har egentligen hänt med den riktige Cass? Sedan får du bit för bit Chaps bakgrundshistoria fram till att vi i början av boken möter honom på härbärget och den historien är hjärtskärande. Boken är en riktig sträckläsare och jag fick verkligen lägga band på mig för att inte bläddra fram i förväg och se vad som skulle hända.
Ale, bibliotekarie på Ri