Doller har skrivit en gripande berättelse om en 17-årig tjej, Callie, som bott med sin mamma sedan hon var fem. De har levt som på flykt hela tiden eftersom mamman förde bort henne från pappan utan lov. Med ojämna mellanrum finns det något skäl som gör att de måste flytta och då är det svårt att gå i skolan eller skaffa vänner. Callie är van att klara sig själv mycket. Dagen då polisen stoppar deras bil pga stulna nummerplåtar ändras hennes liv totalt. Hon hämtas på polisstationen av sin pappa, som i motsats till vad mamman sagt visst älskar henne och har velat träffa henne under alla år. Vad har hon mer ljugit om?
Att plötsligt leva ett "vanligt" liv blir en stor omställning för Callie. Har man t ex försvunnit i tolv år en gång är det kanske inte konstigt om pappan blir orolig då han inte vet var hon är, men det är inget Callie är van vid. Hon brukar ju få sköta sig själv. Det är inte så lätt även om det finns en kusin som väntat på att hon ska återvända och vill vara hennes vän, för hur är man en vän? Hon träffar Alex och omedelbar attraktion uppstår, den osar ut från sidorna, men det är en kille som hon av flera skäl verkligen inte borde falla för. Sedan har Callie erfarenheter med sig som gör livet än mer komplicerat. Mamman släpps från häktet mot borgen och försvinner genast, men dyker snart upp hos Callie och vill att de ska sticka iväg tillsammans.
Dolller har skapat karaktärer som känns äkta och som man gärna skulle vilja träffa på riktigt (inte riktigt alla men de flesta). Callie är en huvudperson som engagerade mig direkt. Tänk att bara ha haft sin mamma hela sitt liv och så få en hel släkt som visar sig ha längtat efter dig. Men som många vet är livet sällan okomplicerat fast med omtanke, vänskap och olika former av kärlek kan det blir ganska bra ändå.
Jag måste köpa in fler av Trish Dollers böcker - nu.
Ale, bibliotekarie Ri