Andas inte ett ord

Vissa böcker är så otäcka att man egentligen inte vill läsa dem samtidigt som man inte kan sluta för att man ändå bara kommer att fundera kring hur det gick med allt och alla i berättelsen. "Don't breath a word" skriven av Jennifer McMahon ger i början ett väldigt oskyldigt intryck. Lite som Twililight, lite lagom spänning blandat med kärlek. Rätt så lättläst, lite lagom nöjesläsning. Men den här berättelsen är så mycket mer.

 Alla i det lilla samhället känner till runierna långt inne i skogen. Det är spåren av den första bosättningen i de här trakterna. Vissa hävdar att platsen är hemsökt, andra att det är ett trevligt utflyktsmål för en picknick. Vilka hemligheter som stenresterna gömmer kan ingen föreställa sig
                           
De två flickorna leker mycket vid ruinerna den sommaren. De skapar sin egen värld och egna berättelser om platsen. Den ena av dem blir allt mer övertygad om att platsen tillhör älvorna och deras kung. Hon hoppas kunna möta älvkungen för att kunna ta steget in i hans rike. Men väljer man att ta det steget kan man aldrig vända åter. En dag försvinner hon spårlöst. Polis och allmänhen letar och ordnar skallgång men hon är och förblir försvunnen. Har hon verkligen fått kontakt med det övernaturliga och vad i så fall`?  Kan det vara så att den mörka skugga som vilar över skogen är av en helt annat slag än älvans?

Kommentarer