Jag har läst Carol Rifka Brunts debutroman Låt vargarna komma och jag hoppas att många kommer att göra det.
New York, 1987. June Elbus är fjorton år då hennes älskade morbror, den kände konstnären Finn Weiss, dör i aids. Han var den ende i hela världen som förstod June. Hennes värld sätts i gungning och hon sluts ännu mer i sin medeltida låtsasvärld. Saknaden är enorm. Men en dag ringer telefonen och en "speciell vän" till Finn hör av sig och öppnar nya dörrar. June inser att hon har omgivits av lögner och hemligheter...
Finns sista målning blev porträttet av systrarna Elbus som han döpt till "Låt vargarna komma". Tavlan visar sig vara värd en förmögenhet och familjen låser in den i bankfack. Liksom Dorian Grays porträtt börjar nu tavlan leva ett eget liv där i bankfacket och det blir ganska underhållande. Porträttet blir som en symbol för hela handlingen, ja ni som läser boken kommer att fatta....
Man kan inte undgå att tänka på Torka aldrig tårar utan handskar eftersom den skildrar -80 talet då aids blev känt och flera unga män dör. Men framförallt är det här en bok om relationer och om en familj som genomgår en svår prövning och tvingas omvärdera sitt sätt att leva. Och vem är egentligen "den specielle"??