Jag ger dig solen av Jandy Nelson

Äntligen en ny bok från Jandy. När jag läste hennes förra alster (Himlen börjar här) visste jag efter en halv sida att jag skulle blogga om den så mina förväntningar var stora.

I centrum för berättelsen står tvillingarna Noah och Jude. Han är tillbakadragen, tystlåten och väldigt konstnärlig. Känner sig så felplacerad att han ibland ser sig som gisslan i familjen. Jude är däremot utåtriktad. Bandet mellan syskonen är oerhört starkt; att köra sten-sax-påse är ingen idé för de väljer alltid samma sak....

Boken berättas växelvis av båda syskonen, i olika tider. Genom Noah tar vi del av vad som hände när de var runt 13. Han drömmer om att komma in på en konstskola och har stora chanser att göra det. Hans teckningsbegåvning är enorm. När en ny kille dyker upp i området dras Noah omedelbart till honom som en mal till ljuset. Han känner både vänskap och kärlek. Så händer något som förändrar syskonens relation på allvar - de slutar att prata med varandra och Noah slutar att teckna.

Judes berättelse handlar om när de är 16 år och hon då helt oväntat är den enda av dem som kom in på konstskolan. Den totala närheten och förståelsen som Jude och Noah hade finns inte. Noah har kommit ut ur sitt skal och hon har blivit ensamvarg. Mamman är död och Jude saknar henne ofattbart mycket precis som hon fortfarande saknar sin farmor. En av sakerna jag gillar med Jandys sätt att skriva är att det finns mycket humor i sättet karaktärerna funderar och uttalar sig. T ex bär Jade med sig visdomsord(?) från sin farmor som en bibel.
Vad sägs om "'För att undvika allvarligare sjukdomar, ha alltid en lök i fickan.' (Check. Måste ta det säkra före det osäkra.)"?
Eller "Om en pojke ger en apelsin till en flicka, kommer hennes kärlek till honom att växa.' (Juryn överlägger fortfarande. Jag har aldrig fått en apelsin av en pojke.)".

Jude möter två personer som blir viktiga på olika sätt: en originell stenhuggare som motvilligt går med på att bli hennes mentor och en kille som utstrålar "bad-boy-vibbar" som hon konstigt nog dras till ändå trots henne långvariga killbojkott. Han ger henne en apelsin... Av olika skäl vänds tvillingarnas liv upp och ner igen. Kanske i en positiv riktning denna gång?

En härlig bok med stundtals väldigt målande språk och underbara formuleringar som passar en ganska van läsare som inte vill ha det förutsägbara. En bok fylld av starka känslor. Fantastisk syskonsamhörighet och lika smärtsam förlust av densamma. Svek när det gör som ondast. Passionen för konsten och dess förmåga att fungera som terapi. Mellan pärmarna ryms så mycket och ju mer jag läser desto mer tycker jag om den.

Ale, bibliotekarie Ri


Kommentarer