Innanför dörrarna är det cirkus som vanligt. En kommun som bara har ett uteställe samlar liksom hela befolkningen under ett tak. Varje kväll är som en Sifo-undersökning: invandrare, sverigedemokrater, adel, prästerskap, borgare, bönder, flator, mammor, pappor, döttrar, söner, hockeyspelare, esteter, pundare, nykterister, allt. Därmed är det också bäddat för trubbel. Jag har inte varit där en kväll utan att det har vevats.
När Kim träffar Robin som är världsvan och lever sitt liv i Malmö öppnas en ny värld för honom. Han kommer i kontakt med ett kollektiv där folk dumpstrar mat, är veganer och pluggar. Han blir förälskad, men hur ska den här världen gå ihop med den i Sölvesborg? Båda sidor föraktar varandra och Kim vill leva i bägge...
Trots att det ofta blir väldigt pubertalt och grabbigt (och rekordmånga könsordssynonymer) så är det väldigt roligt och välformulerat. Patrik Lundberg är väldigt duktig på situationskomik och man skrattar högt åt dråpliga händelser som egentligen är väldigt banala. Såsom när den stående "midnattskorven" slutar i en eat-off och kaskadspyor på Statoilgolvet inför den nya svenskläraren.
I Onanisterna får vi följa Kim från studentdagen, när han skriver in sig på Komvux hösten efter, hans första jobb, hans första förälskelse och fram till 20-årsfesten. Mycket hinner hända under detta halvår. 205 väldigt underhållande sidor. Så nästa gång jag får frågan som vi alla känner igen; jag gillar inte att läsa, har du någon tunn bra bok? Så kommer jag plocka fram Onanisterna.
Och vad är då en onanist? Läs Patrik Lundbergs förklaring här
Det finns till och med ett soundtrack. Njoy!