Kapitlen handlar omväxlande om Ryan och Ameliah. Båda är i 13-års åldern och har det gemensamma att de sörjer sin döda mamma. De har även något annat gemensamt visar det sig snart.
Ryans pappa har precis gift om sig och in i huset har även en styvbror flyttat. Att säga att killarna inte kommer överens är en underdrift. Ryan ser en tjej som visar sig ha sin mormor i hans bostadsområde. De börjar prata och livet känns plötsligt spännande tills hon berättar att hon ska lämna stan nästa dag. Ryan bestämmer sig för att göra ett blandband (kassettband som du spelar in favoritlåtar på, i det här fallet varvat med saker som han vill säga till henne).
Ameliah bor med sin mormor eftersom även hennes pappa har dött. Hon handskas med sin sorg genom att bland annat gå igenom saker som föräldrarna lämnat efter sig och hittar då en gammal kassettbandspelare och många kassettband med musik. Ett av kassettbanden innehåller ibland en pojkröst som Ameliah upplever talar till henne. När hon en dag ser en man i rulltrappan som känns bekant har hon ingen aning om hans betydelse i hennes fortsatta liv. Mannen dyker senare upp hemma hos Ameliah och hennes mormor och det visar sig att han vet något om hennes föräldrar som han måste berätta för henne.
Boken är skriven i stundtals väldigt korta avsnitt och berättarperspektivet växlar ofta. Jag tycker att det skapar ett bra driv i berättelsen och eftersom Ryan och Ameliah har fått olika teckensnitt är det lätt att hänga med i vem det handlar om. I takt med att handlingen förs framåt blir du mer och mer nyfiken på hur allt hänger ihop, för det gör det ju. På slutet kände jag verkligen : "Oj, var det så det var - vilket oväntat slut".
Musiken är viktig i boken och på insidan av pärmen finns Ryans och Ameliahs spellistor.
Vill du höra författaren själv presentera sin bok kolla det här Youtube-klippet.
Ale, bibliotekarie Ri