Alexia Tarbotti heter huvudpersonen i Gail Carrigers bok Själlös. Vi befinner oss i ett London på 1800-talet som inte bara befolkas av människor utan även varuvlar och vampyrer. Alexia tillhör däremot ingen av de tre kategorierna utan utgör en helt egen grupp för hon är själlös. Som socitetsmedlem sticker hon ut på fler sätt än så, bl a anses hon vara en evig ungmö då hon vid den "höga" åldern 25 fortfarande är ogift och så är hon alldeles för frispråkig och diskussionslysten. Att säga att Alexia ständigt lyckas bryta mot överklassamhällets många konventioner är nog överflödigt.
Boken inleds med att Alexia helt oväntat anfalls av en vampyr som vill dricka hennes blod (han borde ha vetat att han inte ska vidröra henne pga hennes själlöshet). Sammandrabbningen resulterar i att hon blir tvungen att döda honom. Till följd av detta kommer genast representanter för vampyrernas och varulvarnas förvaltningsorgan, ROF, till brottsplatsen. Deras ledare alfahannen Lord Maccon och Alexia har redan haft flera verbala sammanstötningar men det dröjer inte lång tid innan hetta av annat slag tilltar mellan de båda.
Den döde vampyren är ett mysterium då han inte tillhör någon lokal svärm (grupp av vampyrer med drottning) och nya vampyrer kan bara uppkomma genom bett av en svärmdrottning. Frågetecknen blir många och ganska snart måste Alexia ha vakt dygnet runt då någon verkar vara ute efter henne.
Inledningen av boken kan nog upplevas lite rörig - det tar ett tag innan du som läsare får koll på hur de övernaturliga grupperna i samhället är ordnade och blir bekant med många namn men allt faller på plats ganska snart. En väldigt kvick dialog, mycket humor, övernaturligheter, lite spänning och osande attraktion får du uppleva om du läser Själlös. Jag skrattade högt många gånger åt härligt roliga kommentarer och formuleringar. Vad sägs om: "Mrs Loontwill gjorde vad varje välförberedd mor skulle göra när hon hittar sin ogifta dotter i armarna på en manlig varulv: Hon fick ett mycket passande och oerhört hysteriskt utbrott." (Är det fler än jag som tänker på Jane Austen?)
Ale, bibliotekarie på Ri
Boken inleds med att Alexia helt oväntat anfalls av en vampyr som vill dricka hennes blod (han borde ha vetat att han inte ska vidröra henne pga hennes själlöshet). Sammandrabbningen resulterar i att hon blir tvungen att döda honom. Till följd av detta kommer genast representanter för vampyrernas och varulvarnas förvaltningsorgan, ROF, till brottsplatsen. Deras ledare alfahannen Lord Maccon och Alexia har redan haft flera verbala sammanstötningar men det dröjer inte lång tid innan hetta av annat slag tilltar mellan de båda.
Den döde vampyren är ett mysterium då han inte tillhör någon lokal svärm (grupp av vampyrer med drottning) och nya vampyrer kan bara uppkomma genom bett av en svärmdrottning. Frågetecknen blir många och ganska snart måste Alexia ha vakt dygnet runt då någon verkar vara ute efter henne.
Inledningen av boken kan nog upplevas lite rörig - det tar ett tag innan du som läsare får koll på hur de övernaturliga grupperna i samhället är ordnade och blir bekant med många namn men allt faller på plats ganska snart. En väldigt kvick dialog, mycket humor, övernaturligheter, lite spänning och osande attraktion får du uppleva om du läser Själlös. Jag skrattade högt många gånger åt härligt roliga kommentarer och formuleringar. Vad sägs om: "Mrs Loontwill gjorde vad varje välförberedd mor skulle göra när hon hittar sin ogifta dotter i armarna på en manlig varulv: Hon fick ett mycket passande och oerhört hysteriskt utbrott." (Är det fler än jag som tänker på Jane Austen?)
Ale, bibliotekarie på Ri