Det går egentligen inte att beskriva så mycket av handlingen i den här boken utan att avslöja för mycket. Det är en ganska kort bok men den hinner ändå med flera olika berättelser. Det är två personer, Harry och Craig, som utgör ramberättelsen men inom ramen finns även historier om flera andra personer. Det finns också en kör av röster av män som dött i aids som berättar sin historia. Bokens övergripande tema är att våga visa vem man är och även rätten att få vara sig själv.
Ramberättelsen utgörs av att Harry och Craig ska slå världsrekordet i världens längsta kyss. Det innebär en 32 timmars lång kyss så det är mycket att planera. Hunger, toalettbesök, kyla m.m. De har även flera vänner som ska hålla vakt och även livestreama det hela så att det blir trovärdigt för att komma med i rekordboken.
Andra personer i boken är Neil och Peter som funderar mycket över sitt förhållande, Tariq som försöker komma över traumat efter att ha blivit misshandlad, Ryan och Avery som precis har träffats och Avery är orolig över hur Ryan ska reagera på att han är transperson. Till sist har vi Cooper, som är fruktansvärt ensam. Alla dessa historier är intressanta och gripande i sig och de binds samman av manskören som sätter de nutida historierna i relation till hur det var att leva som homosexuell i USA på 80-talet.
Boken är lite annorlunda skriven, speciellt manskören som berättar i vi-form, men det är för mig något positivt som gav ett extra djup till berättelsen. Redan innan jag läste den här boken var jag ett fan av David Levithan så jag började såklart läsa den här boken med förväntan om något riktigt bra, och jag blev inte besviken!
Maja, bibliotekarie Karro
Ramberättelsen utgörs av att Harry och Craig ska slå världsrekordet i världens längsta kyss. Det innebär en 32 timmars lång kyss så det är mycket att planera. Hunger, toalettbesök, kyla m.m. De har även flera vänner som ska hålla vakt och även livestreama det hela så att det blir trovärdigt för att komma med i rekordboken.
Andra personer i boken är Neil och Peter som funderar mycket över sitt förhållande, Tariq som försöker komma över traumat efter att ha blivit misshandlad, Ryan och Avery som precis har träffats och Avery är orolig över hur Ryan ska reagera på att han är transperson. Till sist har vi Cooper, som är fruktansvärt ensam. Alla dessa historier är intressanta och gripande i sig och de binds samman av manskören som sätter de nutida historierna i relation till hur det var att leva som homosexuell i USA på 80-talet.
Boken är lite annorlunda skriven, speciellt manskören som berättar i vi-form, men det är för mig något positivt som gav ett extra djup till berättelsen. Redan innan jag läste den här boken var jag ett fan av David Levithan så jag började såklart läsa den här boken med förväntan om något riktigt bra, och jag blev inte besviken!
Maja, bibliotekarie Karro