Lycka är att börja läsa en bok, känna när du vänder på första bladet att du kommer att älska den och när du läst färdigt stämde din känsla hela vägen!
Laurie Halse Andersons senaste bok Skärvor av minnen är egentligen en riktigt tung historia men berättelsen lyfts tack vare den smarta huvudpersonen Hayleys röst. Hayley är 17 år och bor ensam med sin pappa. Mamman dog när hon var riktigt liten och de senaste åren har hon och pappan tillbringat på vägarna i hans långtradare. Han lider nämligen av post traumatisk stress (PTSD) efter att ha tjänstgjort i Irak och Afghanistan och en av konsekvenserna av hans symptom är svårigheterna att behålla ett jobb. Han dricker för mycket och drabbas när som helst av ångestattacker och vredesutbrott. Allt detta gör att Hayley lever med en ständig oro för sin pappa och hon gör allt för att omgivningen inte ska märka hur illa det är. Han är ju allt hon har, men tänk om han en dag faktiskt inte orkar leva längre?
När boken börjar har pappan bestämt sig för att göra ett riktigt försöka att få ordning på livet och vill att Hayley ska avsluta high school ordentligt. De har därför flyttat tillbaka till hans barndomsstad. Hayley känner sig ganska främmande i sin nya miljö men  hennes kompis Gracies pojkvän har en vän, Finn, som inte tar nej för ett nej. Han kommer fram till henne en dag i matsalen och vill att hon ska skriva något i skoltidningen och olika händelser gör att deras kontakt fortsätter istället för att ta slut som Hayley hade tänkt sig. Ibland är det väldigt bra med folk som struntar i att du är taggig till en början.
Som jag nämnde inledningsvis blir boken inte så tung trots innehållet och det beror på humorn som kommer fram genom Hayleys iakttagelser av omgivningen och i relationen mellan henne och Finn. Som t ex när hon till slut erkänt för sig själv att hon faktiskt är intresserad av honom men hon är allt för medveten om sin okunnighet gällande hur man beter sig i en kärleksrelation: "Jag hade tittat på Animal Planet och kände till parningsritualerna. […] Men jag var ganska säker på att den blåfotade sulans [en fågel, egen anmärkning] parningsdans inte skulle funka på Finn, och om jag uppvaktade honom på det sätt som långtradarchaffisarna rekommenderade skulle det garanterat inte sluta bra.”
Vissa böcker bara är så mycket bättre än andra. Den här tillhör helt klart den kategorin. Läs och fnissa åt Hayleys röst samtidigt som du kanske får dig en tankeställare om hur en del ungdomar kan ha det hemma. Jag önskar att alla unga som behöver har någon vuxen de kan anförtro sig åt.
Ale, bibliotekarie Ri
Laurie Halse Andersons senaste bok Skärvor av minnen är egentligen en riktigt tung historia men berättelsen lyfts tack vare den smarta huvudpersonen Hayleys röst. Hayley är 17 år och bor ensam med sin pappa. Mamman dog när hon var riktigt liten och de senaste åren har hon och pappan tillbringat på vägarna i hans långtradare. Han lider nämligen av post traumatisk stress (PTSD) efter att ha tjänstgjort i Irak och Afghanistan och en av konsekvenserna av hans symptom är svårigheterna att behålla ett jobb. Han dricker för mycket och drabbas när som helst av ångestattacker och vredesutbrott. Allt detta gör att Hayley lever med en ständig oro för sin pappa och hon gör allt för att omgivningen inte ska märka hur illa det är. Han är ju allt hon har, men tänk om han en dag faktiskt inte orkar leva längre?
När boken börjar har pappan bestämt sig för att göra ett riktigt försöka att få ordning på livet och vill att Hayley ska avsluta high school ordentligt. De har därför flyttat tillbaka till hans barndomsstad. Hayley känner sig ganska främmande i sin nya miljö men  hennes kompis Gracies pojkvän har en vän, Finn, som inte tar nej för ett nej. Han kommer fram till henne en dag i matsalen och vill att hon ska skriva något i skoltidningen och olika händelser gör att deras kontakt fortsätter istället för att ta slut som Hayley hade tänkt sig. Ibland är det väldigt bra med folk som struntar i att du är taggig till en början.
Som jag nämnde inledningsvis blir boken inte så tung trots innehållet och det beror på humorn som kommer fram genom Hayleys iakttagelser av omgivningen och i relationen mellan henne och Finn. Som t ex när hon till slut erkänt för sig själv att hon faktiskt är intresserad av honom men hon är allt för medveten om sin okunnighet gällande hur man beter sig i en kärleksrelation: "Jag hade tittat på Animal Planet och kände till parningsritualerna. […] Men jag var ganska säker på att den blåfotade sulans [en fågel, egen anmärkning] parningsdans inte skulle funka på Finn, och om jag uppvaktade honom på det sätt som långtradarchaffisarna rekommenderade skulle det garanterat inte sluta bra.”
Vissa böcker bara är så mycket bättre än andra. Den här tillhör helt klart den kategorin. Läs och fnissa åt Hayleys röst samtidigt som du kanske får dig en tankeställare om hur en del ungdomar kan ha det hemma. Jag önskar att alla unga som behöver har någon vuxen de kan anförtro sig åt.
Ale, bibliotekarie Ri