Våra kemiska hjärtan

Krystal Sutherlands debutbok heter Våra kemiska hjärtan och många har liknat den vid både Rainbow Rowells och John Greens böcker. På ett sätt kan jag förstå det men på ett annat sätt känns den unik. Hur som helst så är den riktigt bra.

Huvudpersonen är Henry James, en kille som går sista året på high school. Han är en romantiker som aldrig har varit kär men han har föreställt sig att när det händer kommer han att veta det; kanske hoppar hjärtat över ett slag? Det är dock inte vad som händer den dagen Grace Town kommer in i hans liv (i hans klassrum allra först för hon är ny i klassen). Hon såg egentligen högst normal ut men stack verkligen ut av flera skäl: 1. Hon var helt klädd i för stora killkläder. 2. Hon såg ovårdad och sjuklig ut ("Alltså, jag hade sett knarkare som såg friskare ut än vad hon gjorde den där morgonen.") 3. Hon haltade kraftigt och gick med käpp.

Henrys dröm sedan länge är att bli redaktör för skoltidningen och när han erbjuds den posten, tillsammans med Grace (båda är skrivartalanger) tackar hon nej och säger att hon inte skriver längre. Han lyckas övertala henne att vara med och så börjar deras oförutsägbara relation. Henry inser ganska snabbt att han håller på att falla för Grace men han vet inte riktigt var han har henne känslomässigt. Hon kommer och går i skolan, det händer saker mellan dem och sedan blir det ingen fortsättning. Sakta får han veta mer och mer om hennes bakgrund, om den fruktansvärda olyckan hon varit med om. Frågan är om inte hennes känslomässiga ryggsäck visar sig innehålla mycket mer än Henry (och du själv) kunnat ana.

Det finns så mycket humor i boken och den är full av bra formuleringar. Henry och hans bästa kompisar har en så skön relation och så är det i hans familj också. Språket i sig är en njutning för du vet aldrig riktigt vad som ska komma och ofta blir du glatt överraskad. Trots allt detta går det inte att komma ifrån att stämningen i boken också är väldigt mörk och jobbig. Det här är inte en förstakärlekshistoria omgiven av regnbågar och konfetti utan mer med regn och moln. Men många och starka känslor är det och boken är så läsvärd.

Ale, bibliotekarie på Kv/Ru