Ibland kan känslan av att ha allt, till att inte ha någonting, växla väldigt fort. När sjuttonåriga Jorindes föräldrar skiljer sig helt
oväntat och hon blir ensam kvar i familjens lägenhet känner hon sig ensammast i
världen. Mamma som träffat sin ungdomskärlek på nätet flyttar till honom i
Florida och pappa sitter i sin fåtölj i stugan på den lilla ön. Mamma är ljus,
pappa mörker. Hur ska han klara sig?
Kompisarna tycker att läget är perfekt. Nu kan hon ha fest och göra vad hon vill utan att någon
vuxen vet något. Men hur kul är det att vakna bakfull och helt ensam när man är
sjutton år? Ingen verkar förstå.
Är vi fortfarande barn? tänker Jorinde. Tur att det finns
smink så att man kan dölja att man fortfarande kanske är lite barn.
Tionde våningen är en finstämd och lättläst berättelse om
att bli vuxen, hitta sig själv, tvingas ta tungt ansvar tidigare än man
tänkt sig, en försvunnen kristallkula och kanske en funnen kärlek. Vad är
egentligen viktigt här i livet?
Boken bygger delvis på Christina Herrströms egna upplevelser, i synnerhet far-dotterrelationen. Och det är en riktigt fin läsupplevelse.