Sjöhästar av Niklas Mesaros utspelar sig under en händelserik vecka i november. Nasim och Nilos relation håller på att falla samman. En vill lämna en vill inte...
Det är den första måndagen på en ny månad och flyglarmet breder ut sig som en ironisk metafor över staden. Jag tänker att det kanske är slut nu, att det kanske är på riktigt den här gången. Du sa det så enkelt och vardagligt, som om du slängde sopor i förbifarten mellan porten och tunnelbanan.
I NA beskrevs Niklas Mesaros som kocken som blev författare. Han drev
under ett par år en restaurang i Örebro och det är ju alltid spännande med lokala
författare tänkte jag, som enda anledning till att läsa boken (OK han är född i Köping men ändå). Lindesberg och Örebro förekommer i boken även
om den mest utspelar sig i Stockholm och Göteborg.
Det
första jag tänker när jag läser denna roman är oj, vad fint han skriver.
Sjöhästarna som stilfigur är ju så snygg och träffsäker. Och det är förstås ingen slump, Niklas är dubbel svensk mästare i poetry-slam. Det här är en bok som känns. Det handlar om smärtor i livet, om att vara svag och rädd, men även att vara stark tillsammans med någon. I en sidoberättelse finns den ensamkommande flyktingen Anya som får en viktig roll i Nilos liv. Niklas har själv beskrivit romanen som en queer-feministisk kärlekshistoria och en handbok för brustna hjärtan där han inte avslöjar könstillhörighet:
- Det viktiga är att vi möter två älskande i känslomässigt fritt fall, inte vad de har mellan benen, säger han.
Jag är så glad att "kocken" valt att romandebutera och jag hoppas att det blir fler böcker, för skriva det kan han. Jag undrar faktiskt om han lagar mat lika bra som han skriver...