Eli Bell 12 år växer upp på 80-talet i en fattig förort till Brisbane i Australien. Han är övertygad om att alla problem i världen kan spåras tillbaka till någons pappa. Eli drömmer om att bli journalist och funderar mycket över ondska och godhet. Hur blir man en god människa? Själv har han fått en riktigt dålig start i livet, trots hans medfödda “lyckofinger”. Hans pappa har stuckit, styvpappa langar heroin, mamma missbrukar, storebror har slutat prata och skriver obegripliga budskap med fingret i luften istället. Barnvakten och även hans bästa kompis Slim, är en ökänd f.d. mästare i fängelserymningar. Hans brevvän Alex sitter i fängelse och är tungt kriminell. Eli hade kanske inte tänkt att han själv skulle få användning av dessa mäns “bästa tips”...
Nä det här är ingen feelgood, snarare ett hjärtskärande familjedrama med inslag av thriller, men det finns ändå ett ljus och berättarglädjen gör att det blir en språklig feelgood. Det är nåt poetiskt vackert med hur allt elände återberättas. Och det hörs nästan på titeln att det finns ett sagoskimmer över berättelsen. För att inte tala om mystiken:
“Ditt slut är en död blå fågel”...
Den är helt enkelt lika färgstark och vacker som sitt omslag. Boken i tre ord: Hjärtskärande, spännande, underbar. Och för övrigt den bästa bok jag läst i år.
Trent Dalton är journalist och Pojke slukar universum är hans debutroman. Den bygger på hans eget liv och Slim, fängelserymmaren, fanns faktiskt på riktigt och finns skildrad i två egna biografier: The Taxidriver-killer och Houdini of Boggo Road.
/Åsa, Tullängsgymnasiet
/Åsa, Tullängsgymnasiet