Att läsa om ett snabbspridande, livsfarligt virus i Sverige just nu känns som en rätt dålig idé. Eller? Raseri av Andreas Ek berättar om polisen Eric som efter ett nattpass hamnar mitt i spridningen av ett livsfarligt virus som får människor att bli som rabiata rovdjur. Erics mål är att nå sin fru och barn i deras stuga på landet, en ångestfyllt resa som avbryts av såväl smittade som friska - men ändå lika farliga - människor. Erics polisträning kommer väl till hands när han behöver ta sig ut ifrån det kaos som viruset lämnat Stockholm i. Vi får även följa MMA-fightern Pontus som nyss firat en seger och ser hoppfullt på sin framtid inom MMA tills hans älskade mamma faller offer för raseriviruset och Pontus måste fly, och snart ska hans och Erics vägar korsas.
Raseri får mig oundvikligen att dra paralleller till dagens situation, hur samhället raseras i snabb takt om beredskapen blivit bortprioriterad, om hur grannar, nära och kära plötsligt blivit ens fiender som potentiella bärare av viruset. Boken skildrar hur den mänskliga empatin både kan vara till fördel och nackdel i en apokalyptisk värld, hur sårbara är vi som individer i en pandemi, och vem vågar man lita på?
Spännande, ångestladdad, intressant. För den som gillade Raseri finns även uppföljaren Törst.
