I den jämtländska skogen hittar vi orten Järvhöga där man nyligen har återupptagit verksamheten vid den tidigare nedlagda internatskolan Järvhöga Läroverk. Skolan befinner sig nu i rampljuset då en elev på skolan försvunnit spårlöst i skogen.
Vi följer två personer i nutid, Julia och Emil, och två personer 1966, Rosa och Lisa. Julia går sista året på ortens kommunala gymnasium och ska skriva sitt gymnasiearbete om Järvhögas 1900-talshistoria. Det är inte så lätt att få tag i material men något hon stöter på mer än en gång är vad som verkar vara en tyst självklarhet i trakten: ”Det är bara så det är i Järvhöga. Ibland går pojkarna här ut i skogen och försvinner.”
När hon engagerar sig aktivt i sökandet efter den försvunne
eleven lär hon känna dennes rumskamrat, Emil. Han har helt klart dåligt samvete
över något och kan inte släppa tanken på att Markus måste finnas där ute. Sakta
men säkert ökar läsarens nyfikenhet och obehag då dåtid och nutid vävs ihop
allt mer.